Hälsingegårdarna som världsarv : Möjligheter och svårigheter som världsarvsägare

Sammanfattning: Sju gårdar i Hälsingland blev sommaren 2012 världsarv. Syftet med det här arbetet var att studera hur världsarvsutnämningen påverkade gårdarna ur ett byggnadstekniskt perspektiv. Av vikt var att se om villkoren ändrades för byggnaderna i lagens mening i fråga om bevarande och vid eventuell ändring. Det var också av intresse att se om ägarna till gårdarna i och med utnämningen kände sig hindrade att sköta gården som de ville. Undersökningen grundade sig på en enkätundersökning som gjordes bland gårdsägarna och studier på väsentlig litteratur. Berörda myndigheter kontaktades också för att se hur de jobbat med utnämningen av det nya världsarvet. Den slutsats som nåddes efter avslutade undersökningar var att ingen skillnad gjordes, i lagens mening, mellan den byggnadsminnesstatus gårdarna redan innehade och den världsarvsstatus de nyligen fått. De lagar och förordningar som gällde i Sverige berörande vård av kulturminnen levde upp till de krav som ställdes av UNESCO. Gårdsägarna kände sig inte hindrade att sköta gårdarna som de ville utan såg endast med tillförsikt på utnämningen.