Resilient Design : Att öka resiliensförmågan i samhället genom integrering av ekosystemtjänster i översvämningshanteringen

Detta är en Kandidat-uppsats från Blekinge Tekniska Högskola/Institutionen för fysisk planering

Sammanfattning:

Översvämningar har potentialen att göra stora skador på sociala, ekonomiska och ekonomiska aspekter i samhället och antalet översvämningar har ökat i Sverige på senare tid. Naturens miljöer klarar sig dock bättre inför naturkrafter som översvämningar på grund av att ekosystemen utvecklats under långa tidsperioder och är anpassade till föränderliga förhållanden, till skillnad från människans urbana miljöer. Naturens system är resilienta. Människan har sedan tidigare hanterat översvämningar genom att försöka stänga vattnet ute från bebyggda miljöer men sedan 1990-talet har synen ändrats till att låta vattnet ta den plats det behöver (kallas integrerad översvämningshantering). Klimatanpassning har nu blivit allt mer angeläget vid planering och stadsutveckling. Med klimatanpassning menas i det här arbetet hur åtgärder vidtas för att bättre hantera klimatförändringens förväntade risker, inte att vidta åtgärder som minskar påverkan av växthuseffekten. Översvämningshantering är det specifika ämnesområdet som handlar om hur städer bättre kan klara sig igenom framtida översvämningsscenarion. Fysisk planering är ett instrument som kommuner och andra involverade aktörer kan använda sig av för att genom reglering av markanvändningen minska och reducera framtida risker och konsekvenser. Det här arbetet tar upp ett resilient synsätt på översvämningshantering som är nära besläktad med den integrerade översvämningshanteringen. Resiliens är ett begrepp som endast funnits inom forskarsamhället sedan 1973 och har genom internationella organisationer fått en större roll i klimatanpassningsfrågan. Resiliens är fortfarande ett tvetydigt begrepp som kan innebära en mängd olika saker beroende på vilken kontext det sätts in i. Det här arbetet har tolkat några forskares och organisationers syner av begreppet och funnit att en tidigare uppdelning av dess betydelse har slagits samman till en mer övergripande betydelse som medför större användbarhet som översvämningsdesignkoncept. Resiliens i översvämningssammanhang handlar om samhällets samlade förmåga att förebygga, stå emot, absorbera och hantera översvämningar och att i största möjliga mån behålla en nödvändig nivå av samhällets funktioner, samt att lära sig från händelserna för att uppnå utveckling och bättre anpassningsmöjligheter till nästa händelse, och slutligen om samhällets återhämtningsförmåga för att reparera eventuella skador och återställa eller återgågå till ett stabilt tillstånd. En viktig del av resilient översvämningshantering handlar om att bättre utnyttja naturens egna system som redan är en del av naturens vattensystem. Ekosystemtjänster är sådana naturliga funktioner som kan vara till nytta för oss människor och ur översvämningssynpunkt har dessa användbara riskminimerande egenskaper. Det handlar emellertid lika mycket om att integrera ekosystemtjänsterna i översvämningshanteringen som om att skydda dom från människans påverkan och främja en god ekologisk hälsa. Arbetet mynnar ut i en tolkning av resiliensbegreppet och bidrar med tre principiella riktlinjer för resilient översvämningshantering. Princip 1 handlar om tidsperspektivet kring översvämningshantering för att fånga upp innebörden av resiliensbegreppet före, under och efter en översvämning. Princip 2 handlar om integrering av naturliga system och beskyddandet av dessa. Princip 3 handlar om att översvämningshantering kräver ett multidisciplinärt synsätt, att åtgärder behöver vidtas på alla skalnivåer samt att samarbeten mellan aktörer i utvecklingsprojekt är nödvändigt och öppnar möjligheten för de föregående aspekterna.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)