Barndelaktighet, en kollos på lerfötter. En kvalitativ studie om socialsekreterarnas syn på barns rätt och möjlighet till delaktighet i enlighet med barnkonventionen

Sammanfattning: BARNDELAKTIGHETEN KOLOSS PÅ LERFÖTTEREN KVALITATIV STUDIE OM SOCIALSEKRETERARNAS SYN PÅ BARNS RÄTT OCH MÖJLIGHET TILL DELAKTIGHET I ENLIGHET MED BARNKONVENTIONENANITA DODIG MERSIHA DURAKOVIC Dodig, A. & Durakovic, M. Barndelaktighet, en kollos på lerfötter. En kvalitativ studie om socialsekreterarnas syn på barns rätt och möjlighet till delaktighet i enlighet med barnkonventionen. Examensarbete i socialt arbete 15/30 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2015.Syftet med denna studie är att undersöka socialsekreterarnas uppfattningar om och inställningar till barnets rätt till delaktighet i enlighet med barnkonventionens intentioner. Ambitionen är att undersöka hur barndelaktigheten uppfattas och definieras, hur den förhåller sig till principen om barnets bästa och arbete utifrån barnperspektiv, samt vilka faktorer som påverkar barnets rätt och möjlighet till delaktighet. Studien bygger på en kvalitativ forskningsansats där empirin har insamlats genom semistrukturerade intervjuer med sju informanter som vid tre olika förvaltningar inom Malmö stads socialtjänst på olika sätt arbetar med barn. Som teoretisk ram för denna studie används Shiers barndelaktighetsmodell och i lämpliga delar anknytningsteorin.Studiens resultat visar att barndelaktigheten inom de undersökta socialtjänstens verksamheter knappt motsvarar nivå tre i Shiers barndelaktighetsmodell det vill säga barnkonventionens intentioner. Detta till följd av vissa hindrande attityder hos socialsekreterare med koppling till en syn på barn som mycket sårbara och i behov av vuxnas skydd vilket medför att barnets rätt till delaktighet ofta blir inskränkt till följd av hänsynstagandet till skyddsaspekten och möjliga risker. Det största hindret för barndelaktighet finns dock i de bristande organisatoriska förutsättningarna i form av en alltför stor arbetsbörda, ökad fokus på administrativa uppgifter, samt en kronisk brist på tid och resurser. Detta är något som omöjliggör skapande och upprätthållande av tillitsfulla relationer mellan barn och socialsekreterare vilket är en grundläggande förutsättning för en effektiv barn-delaktighet. Huvudslutsatsen är att barndelaktighetsagenda idag förefaller vara en koloss på lerfötter som inte förmår bära utsatta barn mot en framtid där deras rättigheter bejakas, vidareutvecklas och delaktigheten har en mening i barns ögon. Nyckelord: anknytning, barnets bästa, barndelaktighet, barnperspektiv, barnkonvention, socialt arbete, socialsekreterare.