Nedskrivningstest av goodwill : En kvalitativ studie av IAS 36

Sammanfattning: Abstract Från och med den 1 januari 2005 ska alla företag inom Europeiska unionen vars aktier eller värdepapper är noterade på en reglerad marknad tillämpa IFRS i sin koncernredovisning. IAS 36 är en del av det internationella regelverket och innebär att goodwill inte längre får skrivas av löpande, utan ska istället årligen nedskrivningsprövas. När goodwill prövas för ett nedskrivningsbehov ska förvärvad goodwill fördelas på de kassagenererande enheter som förväntas dra nytta av förvärvet. Vid nedskrivningsprövningen jämförs det redovisade värdet med tillgångens återvinningsvärde, vilket definieras som det högsta av nyttjandevärdet och nettoförsäljningsvärdet. Tillgången ska skrivas ned om detta värde understiger det redovisade. Värdet på goodwillposten kan därmed ha en betydande inverkan på resultatet, i synnerhet om den representerar en stor andel av företagets totala tillgångar. Nedskrivningstestet utgör följaktligen en viktig del i värderingsprocessen, eftersom felaktig redovisningsinformation kan vilseleda investerare och andra intressenter. En tidigare undersökning visar att många företag brister med avseende på de upplysningskrav som ska lämnas angående testet. Syftet med denna studie är att undersöka och analysera nedskrivningstest av goodwill samt ur ett revisorsperspektiv beskriva de eventuella problem som uppstår i själva granskningsprocessen. För att uppfylla syftet ligger ett hermeneutiskt synsätt till grund för undersökningen. Vidare har en abduktiv ansats samt en kvalitativ metod valts, eftersom teori och empiri undersökts växlande och syftet är att beskriva och förklara ett fenomen. Uppsatsens empiriska material har samlats in genom intervjuer med tre respondenter som alla är verksamma inom IFRS samt en dokumentstudie av åtta företags årsredovisningar. Resultatet av min undersökning visar att det svåraste med revisorns granskning utav nedskrivningstest, är att bedöma rimligheten i de antaganden som företaget har gjort. Likaså försvåras granskningen vid förekomsten av synergieffekter, när goodwillposten ska fördelas per kassagenererande enheter. Vad gäller upplysningskraven har det generellt skett en viss förbättring i de undersökta företagen. Informationskraven som berör kassagenererande enheter och återvinningsvärde efterföljs i samtliga av de granskade bolagen, medan tillväxttakten är det upplysningskrav som innehåller flest brister. Om nedskrivningstestet utförs på ett korrekt sätt bör det enligt studien ge en mer rättvisande bild av företaget, men då nedskrivningsprövningen bygger på delvis subjektiva antaganden, som många gånger är svåra att rimlighetsbedöma, kan utfallet bli ett annat i praktiken. Avslutningsvis visar undersökningen att standarden fortfarande medför vissa tolkningsproblem. I dagsläget finns ingen myndighet som kan utfärda sanktioner när inte bestämmelserna följs, vilket innebär att både kvaliteten på testets utförande och mängden information varierar mellan olika företag.