Rehabkoordinator i primärvården inom Region Gotland : för en förbättrad sjukskrivningsprocess

Detta är en Magister-uppsats från KTH/Ergonomi

Sammanfattning:

Problem finns inom hälso- och sjukvårdens hantering av sjukskrivningsärenden och har visat sig vara extra stora inom primärvården. Många sjukskrivningar löper risk att bli långvariga, rehabiliteringsärenden drar ut på tiden och missförstånd uppstår mellan patienter och myndigheter samt myndigheter emellan. Mellan 1 september 2009 och 31 maj 2011 har man på Gotland bedrivit ett projekt med syfte att effektivisera sjukskrivningsprocessen med hjälp av Rehabkoordinator i primärvården. Denna studie utgör den kvalitativa utvärderingen utav projektet. Syftet med denna studie var att utvärdera om sjukskrivningsprocessen har underlättats för de samverkande aktörerna och för patienter efter inrättandet av Rehabkoordinator. Detta har genomförts genom en explorativ metod genom intervjuer och enkät.

 

I studien beskrivs och analyseras införandet av Rehabkoordinator som ett förbindelseorgan mellan primärvården, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och socialtjänsten för bättre samordning kring patienter. Resultatet av studien visar att merparten av aktörerna upplever arbetsformen som positiv och gynnar samarbete och samordning vid arbetslivsinriktad rehabilitering. Aktörerna upplever att processen, effektiviteten och kvalitén i arbetet runt patienten har förbättrats. Kommunikationen och samordningen mellan berörda aktörer har underlättats och den psykosociala arbetsmiljön har förbättrats även om det framgår att det är för lite resurser för rehabiliteringssamverkan.

 

Patienterna upplever det positivt med Rehabkoordinatorns stödjande, förmedlande och koordinerande insatser vilket ses vara en framgångsfaktor för patienten. Majoriteten känner att de blivit respektfullt bemötta, känt sig delaktiga i sin rehabilitering samt fått det stöd och den information som de behövde av Rehabkoordinatorn.

 

Studien visar också att merparten av aktörerna har funnit fungerande rutiner för sin arbetsform och samverkan. Kvarstående hinder tycks bero på framförallt organisatoriska faktorer som till exempel förankring av verksamheten i de samverkande organisationerna, kunskap och kommunikation om och mellan olika professioner och organisationer, samt incitament och legitimitet för deltagande i rehabiliteringssamverkan.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)