Ledningssystem och ständiga förbättringar - En studie av hur systematiskt kvalitetsarbete begripliggörs i den sociala barnavården

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att belysa hur Socialstyrelsens reglering om ledningssystem försystematiskt kvalitetsarbete kan påverka en verksamhet som den sociala barnavården. Jag söker bl.a. svar på vilka idéer som regleringen ger uttryck för och hur de har möjliggjorts. I uppsatsen undersöks också vilka effekter som styrningen kan få för olika nivåer och grupper som verkar inom den sociala barnavården.Utifrån en diskursanalys med inspiration från WPR-ansatsen finner jag att det i huvudsak ärrationalitetsidéer från NPM-trenden som ligger bakom den i uppsatsen analyserade regleringen. Styrningen har förmåga att påverka både den politiska nivån i kommunen och socialsekreterarna negativt, på så sätt att regleringen kan innebära mindre inflytande och handlingsutrymme för dem i verksamheten. I analysen drar jag slutsatsen att det är förvaltningsledningen och de organisationsprofessionella som utifrån regleringen erhållit bäst förutsättningar för inflytande och makt i den sociala barnavården.Kraven om ledningssystem och systematiskt förbättringsarbete leder sannolikt till en ökadadministration och administrativ överbyggnad i den sociala barnavården. Den uppföljning ochgranskning som regleringen innebär kan bli en organiserande princip som innebär att mer fokus läggs på administration och att följa processer i förhållande till att träffa och stödja barn.Regleringen har förmåga att fungera subjektskapande och självdisciplinerade för socialsekreterarna, vilket innebär att de i hög utsträckning kan förmås att delta i de förbättringsaktiviteter som regleringen kräver. Att krav om ledningssystem och ständiga förbättringar förts in i bindande föreskrifter kan fungera förstärkande för diskurserna om management, ledningssystem och ständiga förbättringar. Detta kan ha påverkat och förstärkt effekterna av diskurserna i den sociala barnavården.Det samlade resultatet tyder på att de diskurser som speglas och manifesteras i regleringen kan bidra till en verksamhet som inte förmår att prioritera kärnverksamhet. Istället kan den aktuella styrningen och sättet att begripliggöra kvalitet och systematiskt kvalitetsarbete leda till en social barnavård som inte har tid att möta barn.