Barns behov som närstående i palliativ vård : Ur barnens perspektiv, en kvalitativ litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund: Den palliativa vården bygger på förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten och lindra lidande för personer med obotlig och livshotande sjukdom. Palliativ vård utgår från fyra hörnstenar såsom symtomlindring, kommunikation och relation, teamarbete och närstående. Närstående är en person som den enskilde anser sig ha en relation till, exempelvis mor, far, partner, vän och barn. Som minderåriga barn räknas alla människor mellan 0-18 år. Barnens rättigheter som närstående beskrivs och regleras i olika lagtexter. Att en förälder är livshotande sjuk kan vara påfrestande och utmanade då barnens liv påverkas fundamentalt.  Syfte: Att ur barnens perspektiv beskriva deras behov som närstående i palliativ vård. Metod: Litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar publicerade mellan år 2000 – 2022 Analysen är gjord med induktiv ansats av tolv kvalitativa artiklar med Bowlbys anknytningsteori som teoretiskt ramverk. Resultat: Resultaten i litteraturöversikten baseras på de fynd som framkommit i tolv forskningsartiklar, vilka alla ur barnens perspektiv beskrivit barns behov som närstående till en förälder med palliativa vårdbehov. Barnen uttryckte behov av sanningsenlig och kontinuerlig information samt att få känna sig delaktiga i situationen. De beskrev även utökade behov av bekräftelse genom empatiskt bemötande av vänner och trygga vuxna. Barnen uppgav att de ville ha omedelbart stöd när behov uppstod samt egna funktionella strategier för att upprätthålla känsla av normalitet i situationen. Slutsats: Barn till föräldrar som drabbats av livshotande sjukdom hanterar situationen på olika sätt och har behov av stöd. I denna litteraturöversikt framkom att föräldrarna har en central roll att informera och få barnen att känna delaktighet. Sjuksköterskan har tillsammans med skolan och övrigt nätverk runt barnet en viktig uppgift för att främja öppen kommunikation i familjen. Öppen kommunikation och barnens involvering från tidigt skede av förälderns sjukdom är att föredra trots barnens reaktioner.