EFFEKTER PÅ FALLPREVENTIVA ÅTGÄRDER HOS DEN ÄLDRE BEFOLKNINGEN En systematisk litteraturstudie

Detta är en Kandidat-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för neurovetenskap och fysiologi

Sammanfattning: Bakgrund Till den äldre befolkningen räknas individer över 65 år. Fallrädsla är ofta större än antalet fall och orsakas av flera olika faktorer där ångest är en vanlig orsak. Fallrädsla har flera negativa konsekvenser, bland annat ett mindre socialt umgänge. Fallolyckor klassas idag som den femte vanligaste dödsorsaken i världen efter hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, stroke och lungsjukdomar. Arbetsterapeuter arbetar fallpreventivt bland annat genom bostadsanpassningar, förskriva hjälpmedel och utföra fallriskbedömningar i aktivitet. Fallrelaterade dödsolyckor hade uppskattningsvis till 66 procent kunnat förebyggas om de fallpreventiva åtgärderna varit optimala. Individer faller trots att det finns effektiva fallpreventiva åtgärder. Därför behövs en översikt av vilken fallpreventiv åtgärd som är mest effektiv för att minska antalet fall och fallrädsla.Syfte Genom en systematisk litteraturstudie kartlägga effekter av fallpreventiva åtgärder för äldre personer över 65 år.Metod Uppsatsen är en systematisk litteraturöversikt med kvantitativ design. Artiklarna är hämtade från databasen PubMed. Artiklarna har granskats gällande kvalitet utifrån statens beredning för medicinsk och social utvärderings, SBU, granskningsmall och evidens utifrån Grading Recommendation Assessment Development and Evaluation, GRADE.Resultat Resultatet är baserat på åtta studierna och evidensen visar att fysisk aktivitet är den mest effektiva fallpreventiva åtgärden för att minska antalet fall och fallrädslan hos individer över 65 år.Slutsats Den samlade bedömningen visar att interventioner med fysisk aktivitet med kroppen som motstånd och som kan utföras i hemmet är den mest effektfulla åtgärden för att minska antalet fall och fallrädsla. Arbetsterapeuten har en viktig roll i att möjliggöra till fysisk aktivitet genom bland annat fallriskbedömning, miljöanpassning och förskrivning av hjälpmedel. Det finns emellertid inga belägg för om fysisk aktivitet har någon fallpreventiv effekt på lång sikt, efter ett år.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)