Farmakologisk behandling av pyometra hos tik

Sammanfattning: Pyometra är en vanlig sjukdom som förekommer främst hos medelålders och äldre tikar. Sjukdomen innebär en inflammerad livmoder där var har ansamlats. Infektionen är bakterieorsakad och ofta är infektinsagens Escherichia coli. Kliniskt ses bland annat nedsatt allmäntillstånd, diarré, ökad törst och illaluktande flytningar. Traditionellt har förstahandsvalet av behandling varit ovariehysterektomi. Det är en operation där äggstockar, äggledare och den infekterade livmodern avlägsnas. I de flesta fall är operationen lyckad men ett stort bukingrepp är alltid riskfyllt och tikens reproduktionsförmåga går förlorad. Därför finns det tillfällen där en annan behandling eftersöks och farmakologisk behandling kan vara ett alternativ. Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva de läkemedel som används vid behandlingen samt deras respektive för- och nackdelar. Vid en farmakologisk behandling ger man tiken läkemedel som framför allt motverkar progesteronets inflytande på endometriet, men även kontraherar uterus och gör att cervix öppnas, på så sätt töms livmodern på var och tiken kan återhämta sig. Samtidig behandling med antibiotika brukar rekommenderas i internationell litteratur. De läkemedel för behandling av pyometra som främst förekommer i litteraturen är prostaglandiner, antiprogesteroner och dopaminagonister. Alla dessa har en godtagbar klinisk effekt på kort sikt. Den främsta skillnaden i behandlingsresultat är hur många av tikarna som uppvisar biverkningar och hur många som får återfall. Det är dock svårt att jämföra de olika studierna inom ämnet med varandra då de har studerat tikar av olika ålder och ras, olika doser av läkemedlen och olika antibiotika. Därför går det i nuläget inte att säga vilken av de föreslagna behandlingsstrategierna som ger bäst resultat utan mer forskning inom ämnet efterfrågas. Prostaglandiner är dock det läkemedel som ger både flest biverkningar och flest återfall och bör med tanke på detta inte väljas som ensam behandling. Däremot kan prostaglandiner i låga doser kombineras med både antiprogesteroner och dopaminagonister. Antiprogesteroner kan även användas som ensam behandling.