Specialpedagogiska perspektiv på dokumentation i förskolan

Sammanfattning: Uppsatsen tar sin utgång i hur förskolebarn i behov av särskilt stöd utifrån problemskapande beteende skrivs fram i text, i relation till specialpedagogiska perspektiv. Textunderlaget utgörs av den amerikanske psykologen Ross W. Greenes böcker Explosiva barn och Vilse i skolan samt dokumentation i form av så kallade handlingsplaner skrivna av specialpedagoger. Gällande Greene söker jag klargöra vad hans utarbetade metod och samarbetsbaserade förhållningssätt Collaborative & Proactive Solutions innebär samt vilka specialpedagogiska perspektiv den ger uttryck för. Handlingsplanerna används i syfte att se vilken bild av barnet som konstitueras genom specialpedagogers sätt att formulera sig i text, samt vilka specialpedagogiska perspektiv som formuleringarna ger uttryck för. Kan det tänkas finnas gemensamma nämnare i det Greene förespråkar med det specialpedagogerna uttrycker? Studiens teoretiska ram utgörs av framförallt två specialpedagogiska perspektiv som av forskare anses dominera forskning om specialpedagogik, det traditionella perspektivet och de alternativa perspektiven. I sammanhanget förs även ett tredje perspektiv in, det relationsinriktade perspektivet. De specialpedagogiska perspektiven har fungerat som tolkningsstöd i analysen av studiens empiriska material, där ett diskursanalytiskt förhållningssätt har tillämpats som metod. Resultatet visar att det traditionella perspektivet dominerar specialpedagogisk verksamhet i förskolan men att det specialpedagogiska arbetet även inrymmer aspekter utifrån de alternativa perspektiven och det relationsinriktade perspektivet. Specialpedagogerna tenderar att individorientera sig där barnet i behov av särskilt stöd sätts in i ett gruppsammanhang men under kontrollerade förhållanden och med särskiljande uppgifter. Greene söker förklaringar till barns problemskapande beteende i den enskilda individens outvecklade förmågor, men menar att problem uppstår i relation till andra och att lösningar måste sökas i barnets omgivande miljö och relationer. Greene betonar relationella aspekter i arbetet med barn i behov av särskilt stöd och beskriver sin metod i termer av en relationsbyggande process. Genom specialpedagogernas formuleringar och Greenes metod konstitueras barnet som en social aktör med potential till förändring, men där specialpedagogerna tenderar att fastna vid barnets problematik, tenderar Greene att se barnets möjligheter.