Fåmansföretag och skatteplaneringsmöjligheter - Tolkning av fåmansföretagsreglerna, genomsyn och skatteflyktslagen

Sammanfattning: Frågan som ställs i detta examensarbete är om fåmansföretagsreglerna, som de ser ut idag, är tillräckligt effektiva. Ett sätt att kringgå lagen för beskattning av fåmansföretag är att genom en serie interna aktieöverlåtelser uppnå att andelarna i bolaget där vinstmedlen finns inte är kvalificerade enligt 57 kap. IL. Det finns flera varianter av bolagskonstruktioner för att undgå beskattningen enligt denna lag. Om andelsägaren lyckas med detta måste han även beakta resultatet av en tolkning av förfarandet utifrån genomsynsprincipen och skatteflyktslagen. I uppsatsen tas tre exempel på bolagskonstruktioner för att undgå beskattning enligt 57 kap. IL upp. Dessa tre tolkas sedan utifrån lagen och genomsynsprincipen som den ser ut enligt praxis. Endast den civilrättsliga genomsynsprincipen där prövningen av rättshandlingarnas verkliga innebörd får användas. I senare praxis har Regeringsrätten uttalat att det inte är möjligt att utvidga denna princip till en skatterättslig genomsynsprincip. Genomsyn ska dock användas restriktivt och i de exempel som tas upp i uppsatsen finns inte tillräckliga grunder för att underkänna rättshandlingarna. Däremot kan dessa kanske genom en prövning utifrån skatteflyktsklausulen underkännas som skatteflykt. Det som är svårast att bedöma är huruvida förfarandet strider mot lagstiftningens syfte eller inte. Det är syftet med den lag som är direkt tillämplig, syftet med den lag som kringgåtts och även det syfte som framgår av skattelagstiftningens allmänna utformning som ska vägas in i bedömningen. Uppsatsen behandlar även på vilket sätt problemet med skatteupplägg för att kringgå lagstiftningen i fråga lämpligast åtgärdas. Genom den analys som görs av de olika bolagskonstruktionerna kommer jag fram till att det är osäkert hur dessa skulle bedömas av en domstol utifrån skatteflyktslagen. Detta är ett mycket otillfredsställande svar med tanke på rättssäkerheten, som det annars ställs höga krav på inom skattelagstiftning och tillämpning. Slutsatsen som dras är, när ett problem är utbrett och därmed undergräver legitimiteten för en lag som dessutom tar tid och pengar för företagen att rätta sig efter, så borde problemet inte ligga i myndigheten eller domstolens händer att lösa, utan lagstiftaren borde kliva in och ta ställning i frågan.