Landskapet i samband med infrastrukturprojekt : med fokus på utvecklingen av Sveriges höghastighetsjärnväg

Sammanfattning: Utvecklingen av höghastighetsjärnvägen i Sverige förväntas medföra omfattande effekter på landskapet. Det kommer ske en strukturförändring som innebär nya, stora barriärer. Tillsammans med befintligt infrastrukturnätverk fragmenteras landskapet ytterligare och allt mindre ytor skapas, som kan kallas restytor. Dessa ytor samt landskapet längs järnvägen kommer även bli påverkat av tågets framfart, ur säkerhets-, ljud- och visuellt perspektiv. Det finns incitament för att minska de negativa effekterna i landskapet och på miljön i form av lagstiftning och planeringsrutiner, men en del konsekvenser är oundvikliga, om intresset för samhällsutveckling ska tillgodoses. För att göra infrastrukturprojekt mer hållbara kan det vara fördelaktigt att ta hänsyn till följande aspekter: > Platsens förutsättningar > Vem/vad påverkas? > Tidsaspekten Den ökade fragmenteringen motiverar en ökad tyngdpunkt på detta strukturmässiga problem i planeringsprocessen. På grund av restytors begränsade area och närhet till spårområde kan det vara ofördelaktigt att utforma dessa för att locka en större fauna. Trots detta kan det vara eftersträvansvärt att skapa ytor med biotopförbättrande åtgärder, då livsmiljöer för flora och fauna är de som blir mest påverkat i projektet. Genom att kompensera för denna skada kan projektet anses bli mer positivt betingat. Vid arbete med restytor kan dessa treövergripande punkter vara fördelaktiga att tillgodose. Dessa förklaras mer utvecklat längre fram i examensarbetet.> Minimera antalet restytor > Minimera restytornas effekter på omgivningen > Reparera eller kompensera skadan