Icke-odlingsbara bakterier : är det framtiden för antibiotikautvecklingen?

Sammanfattning: Ända sedan genombrottet för antibiotika i början av 1940-talet, har resistensutveckling varit känd och redan 1945 varnades allmänheten, genom Alexander Fleming, för vad som skulle kunna hända. Trots detta har problemen ökat lavinartat dels till följd av oförsiktig användning och otydliga riktlinjer, och dels som en konsekvens av allt färre nya antibiotika på marknaden. Under de sista 10-20 åren har kontrollen över resistensutvecklingen brustit vilket gjort att flertalet myndigheter såsom världshälsoorganisationen (WHO) och World Organization for Animal Health (OIE) uttryckt stor oro för den globala hälsan. Begreppet ”One Health” har aldrig varit viktigare då resistensmekanismer är överförbara mellan bakterier och flertalet svårbehandlade infektioner är zoonoser och därmed smittar mellan människor och djur. En lösning på problemet behöver hittas. Så gott som samtliga antibiotikaklasser som används kliniskt idag upptäcktes mellan 1940 och 1960. Flertalet av dessa är framtagna genom en process där screening gjorts av naturliga bakterieprodukter vilket var framgångsrikt fram till slutet av 1960-talet. Mängden biologiskt material som fanns tillgängligt ansågs då uttömt och processen övergavs till förmån för utveckling av analoger. Analoger av redan existerande antibiotika var en länge framgångsrik metod men ursprungsmolekylens resistensproblem kvarstår ofta vilket begränsar användningen. Antalet analoger som kan framställas ur en ursprungsmolekyl är också begränsat vilket är en stor anledning till varför det kommer ut allt färre preparat på marknaden idag. Nya klasser av antibiotika som angriper bakterierna på ett unikt sätt är en nödvändighet om de svårbehandlade infektionerna idag ska kontrolleras. En återgång till den framgångsrika process som ledde fram till de stora antibiotikaupptäckterna skulle kunna ske om tidigare icke-odlingsbara bakterier kunde utnyttjas. Den negativa utvecklingstrend som dominerar idag skulle då kunna vändas. Icke-odlingsbara bakterier utgör uppskattningsvis 99% av den totala bakteriella floran vilket innebär en enorm potential som hittills varit utom räckhåll. En nyligen publicerad teknik, iChip, möjliggör produktion av tidigare icke-odlingsbara bakterier. Komplexiteten kring växt av icke-odlingsbara bakterier utför fortfarande ett hinder men trots det kan iChip-tekniken öka det tillgängliga biologiska materialet med en tiopotens. Denna litteraturstudie syftar till att undersöka den nya iChip-teknikens potential samt om de framgångsrika åren för antibiotikautveckling går att återupprätta. Kan dessutom nya behandlingsalternativ för de svårbehandlade multiresistenta infektionerna tas fram genom denna teknik? Utvecklingspotentialen med iChip-tekniken är stor vilket skulle kunna få läkemedelsbolag att återigen satsa resurser på nya antibiotika. Några år efter publiceringen av iChip-tekniken, upptäcktes den första antimikrobiella substansen, teixobactin vilken visade sig vara överlägsen vancomycin i sin förmåga att avdöda resistenta bakterieinfektioner såsom MRSA och M.tuberculosis. Tillsammans med nyligen uppsatta internationella riktlinjer för antibiotikaanvändning kan iChip-tekniken vara vad som krävs för att vända den negativa trenden.