Sångarens ansvar för gestaltningen Vikten av att kunna försvara min karaktär

Sammanfattning: I detta arbete beskrivs och diskuteras repetitionsprocessen av operakandidaternas slutproduktion Dido & Aeneas av Henry Purcell som spelades på Högskolan för Scen och Musik i december 2018. Fokus ligger på det sceniska arbetet med karaktären Aeneas som författaren spelade, och jämförandet av olika gestaltningssätt utifrån vad studenterna fick arbeta med under repetitionerna, samt genom svaren från en enkätundersökning där en anonym publik fått besvara frågor utefter videoklipp innehållandes olika gestaltningsförslag. Genom detta har författarens syn ändrats över vad sångarens ansvar i en repetitionsprocess innebär, och slutsatsen är att ansvaret ligger i att driva den egna karaktärsvisionen utifrån sångarens förarbete och insikt i karaktären, för att kunna ifrågasätta eller diskutera kring gestaltningen i mötet med en regissör. Detta för att undvika ett läge där sångstudentens privata drivkraft att försöka behaga eller sträva efter att enbart göra rätt tar överhanden. Författaren uttrycker att detta är ett dilemma som pareras dagligen som student på en konstnärlig utbildning: att ständigt exponeras för åsikter om vad som är rätt och fel, och samtidigt behöva lämna alla tankar på att försöka göra rätt för att ha möjlighet att utvecklas – då det inte finns någon kreativitet i att enbart försöka göra rätt. Därav är vikten stor att driva karaktärens vilja i gestaltningsarbetet, inte sångarens privata ambition att göra rätt och behaga.