Kooperativt lärande : Ett alternativ till extra anpassningar?

Detta är en Magister-uppsats från Linköpings universitet/Pedagogik och didaktik; Linköpings universitet/Utbildningsvetenskap

Sammanfattning: Denna studie har fokuserat kooperativt lärande, hur elevers betyg påverkas av ett arbetssätt som kooperativt lärande och vilken inverkan metoden har på pedagogernas arbetssätt inom planering och undervisning. Studien är inspirerad av aktionsforskning i samarbete med två undervisande pedagoger för åk 8 i ämnena religion och biologi. Pedagogerna har i sin undervisning testat metoden kooperativt lärande där eleverna har samarbetat indelade i små heterogena grupper. Studien består av en metodkombination innefattande en kvalitativ del med intervjuer med de två pedagogerna och en kvantitativ del bestående av individuellt sluttest för eleverna. I studien ingår även två kontrollklasser i vilka eleverna undervisades utan planerade samarbeten mellan eleverna. Studien utgår från teorin om socialt ömsesidigt beroende. Resultaten från studien visar att pedagogerna har fått syn på elevernas kunskaper genom hela arbetsperioden med kooperativt lärande, vilket har gjort att pedagogerna har kunnat sätta in rätt stöd genom följdfrågor till eleverna tidigt i arbetsprocessen. Dessutom visar studien att pedagogerna fått bra underlag för betygsättning redan innan sluttestet. I det kooperativa arbetssättet beskriver pedagogerna att de inte har behövt sätta in extra anpassningar som till exempel muntligt prov vid det individuella sluttestet. Elevernas betygsresultat på sluttestet och terminsbetyget efter studien visar att i interventionsklasserna har fler elever fått betyget A i jämförelse med kontrollklasserna.  

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)