Ingen vet allt men alla vet något : En studie om kunskapsöverföring i multiprojektmiljöer

Sammanfattning: Projektarbetsformen blir allt vanligare och fler organisationer utvecklas till så kallade multiprojektmiljöer. Inom multiprojektmiljöer måste man kontinuerligt kunna förvärva nya kunskaper och färdigheter för att bli framgångsrika inom sina marknader. Projektorganisationer misslyckas dock ofta med att överföra den kunskap som krävs för att utveckla organisationen. De tar sig inte tid eller saknar kapacitet att systematiskt reflektera över erfarenheter. Att dra lärdom, identifiera brister och ta fram nya sätt att effektivt överföra och använda kunskapen är också något som projektorganisationer ofta misslyckas med.  Syftet med uppsatsen är att beskriva hur projektledare inom olika projektorganisationer överför kunskap inom organisationen. Syftet är också att undersöka om projektledare upplever några svårigheter med kunskapsöverföring och vilka dessa svårigheter i sådana fall är. Frågeställningarna är följande: Hur gör projektledare för att överföra kunskap mellan projekt i multiprojektmiljöer? och Upplever projektledare inom multiprojektmiljöer några hinder kring processen kunskapsöverföring, och i så fall vilka?  Uppsatsens teori baseras på den modell för kunskapsöverföring som Tell och Söderlund (2001) beskriver. Modellen innehåller fyra olika processer; artikulering, kodifiering, institutionalisering och internalisering. Modellen, med vissa tillägg gjorda av författarna, lägger grunden för uppsatsens analys. Teorin behandlar även hinder för kunskapsöverföring och relateras också till modellen.  Uppsatsen bygger på en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Respondenter från åtta olika organisationer tillhörande olika branscher har intervjuats och det insamlade materialet har kodats genom en tematisk analys.  Resultatet visar aktiviteter som lyfts fram, dessa är: intervju, studiebesök, person med erfarenhet, informella möten, projektledarmöten, organisationsmöten, kontinuerlig dokumentation, informationstavla, slutrapport/utvärdering, utbildning, observation, projekthandbok och mentorskap. De hinder som respondenterna tar upp presenteras i fem kategorier; tidsbrist, resultatfokus, personliga egenskaper, personberoende kunskap och organisationskultur.  Uppsatsens slutsatser är att aktiviteterna kan placeras in i modellens fyra processer och att alla fyra processerna är nödvändiga för att kunskapsöverföringen ska vara framgångsrik. De respondenter som lyfter flest hinder är de som inte tar upp aktiviteter inom modellens alla fyra processer. Alla de hinder som tas upp kan härledas till organisationens kultur.