Psykiatrikuratorers yrkesroll och yrkesidentitet En intervjustudie om kuratorer inom psykiatrin som vidareutbildat sig i psykoterapi

Sammanfattning: Kuratorns arbete i psykiatrin innebär många olika arbetsuppgifter med skiftande kompetenskrav, flertalet rolluppsättningar, överlappande kompetens och delad kunskapsbas med andra yrkeskategorier. Forskning har visat hur oklar kuratorsrollen har blivit genom det stora antal förväntningar som ställs och den oklarhet som finns i rollföreskrifterna. Även kuratorns yrkesidentitet har i tidigare studier framstått som diffus. Många kuratorer i psykiatrin vidareutbildar sig i psykoterapi för att utveckla sin kompetens och sitt kunskapsområde, och tillägnar sig då teorier och metoder som kan användas i det psykosociala arbetet. Vidareutbildningen kan även ses som ett professionaliseringssträvande och en viktig bidragande faktor till att skapa en yrkesidentitet och utveckla yrkesrollen. Syfte: Det övergripande syftet med studien var att undersöka på vilket sätt psykiatrikuratorer beskriver sin yrkesroll och yrkesidentitet, samt ta reda på om och hur vidareutbildningen i psykoterapi påverkat dessa aspekter. De teorier som använts är rollteori, symbolisk interaktionism och identitetsteori. I studien användes en kvalitativ metod där intervjuer gjordes med åtta kuratorer verksamma inom psykiatrin. Resultat: Huvudresultatet från studien visar att samtliga kuratorer anser att yrkesrollen till stor del utformas av kuratorn själv, att överlappning i arbetsuppgifter mellan kuratorn och andra yrkeskategorier i psykiatrin är vanligt förekommande och inte sällan upplevs som inkräktande på kuratorns arbetsområde, samt att kuratorerna upplever att andras föreställningar och kunskaper om deras yrkesroll är bristfällig. I uppsatsen redovisas olika skäl till detta, bland annat generella förändringar inom psykiatrin, samt informella förändringar av innehållet i andras yrkesroller inom organisationen mot en helhetssyn på patienten som tidigare var mer förbehållen kuratorerna. Kuratorerna var överens om att vidareutbildningen i psykoterapi bidragit till en utökad kompetens och tyngd i yrkesidentiteten som kurator som varit till nytta för både patienter och teamet av personal. Yrkesidentiteten beskrevs ha växt fram genom professionella och privata erfarenheter och kunskaper, samt genom olika personlighetsegenskaper. De tydliga skillnader mellan kuratorernas beskrivningar handlade framförallt om vilket fokus man hade i sitt arbete och vilken inställning man hade till traditionella kuratorsuppgifter. Konklusion: Kuratorns yrkesroll kan sägas ha för- och nackdelen att den till stor del utformas av rollinnehavaren, samtidigt som detta ställer krav på denne att hävda sitt område och sina föreställningar om rollens funktion i förhållande till andra yrkeskategorier som kan ha andra förväntningar. Vidareutbildningen i psykoterapi har, utöver kunskapsinnehållet, funktionen att ge mer tyngd åt kuratorns roll - vilket de flesta beskrev som värdefullt, även om det sällan påverkar t.ex. lönen.