Närvaro på distans : psykodynamiska terapeuters erfarenhet av att övergå till att bedriva terapi på distans

Sammanfattning: Inledning: Även om distansterapi visat sig vara effektivt och ger ökad tillgänglighet är många terapeuter ändå tveksamma till formatet. Syfte: Genom att undersöka hur övergången till distansformat enligt psykodynamiskt orienterade terapeuter påverkar den terapeutiska processen, dess ram och relationella kvalité ges ett bidrag till förståelse av denna tvekan. Metod: En kvalitativt inriktad fenomenologisk studie av semistrukturerade intervjuer med fem terapeuter. Resultat: Tematisk analys visar två teman: Närvaro och En ny situation med två respektive fyra underteman: möjliggörande och saknad respektive kropparnas kommunikation, saknad avgränsning, ramarbete och inre upptagenhet. Diskussion: En inre upptagenhet kan göra att närvaro som relationell kvalité i bemärkelsen emotionell, kognitiv och funktionell tillgänglighet försvåras i distansformatet. Inre upptagenhet kan bero på de ramfrågor som aktualiseras i övergången. Undersökningen resulterar i en modell som visar att i den mån en viss terapeutisk teknik, känsla i rummet eller terapeutroll föreligger som målsättning i den terapeutiska processen kommer den inre upptagenheten sannolikt kvarstå. Ökad förståelse för terapeuters målsättningar i och med den terapeutiska processen föreslås som en nyckel för vidare acceptans av distansformatet.