Rapporteringspliktiga arrangemang - Får den enskilde vägra lämna uppgifter utan risk för sanktion?

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Institutionen för handelsrätt

Sammanfattning: År 2018 antog EU ett ändringsdirektiv vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning, benämnt ”DAC 6”, med vilket ett regelverk om rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemang införs. Genom detta ändringsdirektiv ålades medlemsstaterna att införa regler med vilka skatterådgivare, och i vissa fall skattebetalare, förpliktas att till behörig myndighet rapportera vissa skatteupplägg som uppvisar någon av de i ändringsdirektivet uppräknade egenskaper som utgör en indikator på en potentiell risk för skatteflykt. Syftet med denna uppsats är att analysera huruvida enskilda, med åberopande på fri- och rättigheterna i den Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, kan vägra lämna upplysningar om rapporteringspliktiga arrangemang. Rättsläget har klarnat efter avkunnandet av domen den 6 oktober 2020 i de förenade målen C-245/19 och C-246/19 och enligt min bedömning beror svaret på om den enskilde är en fysisk eller juridisk person, samt i vilken roll den enskilde uppträder i ett rapporteringspliktigt arrangemang. I situationen då en uppgiftsskyldig rådgivare anlitats, har rådgivaren enligt min analys rätt att vägra utlämna upplysningar enligt artikel 47 i stadgan om rätten till effektivt rättsmedel, medan den berörda skattebetalaren och eventuell tredje part i arrangemang inte kan förhindra utlämnandet av uppgifter. I situationen då den berörda skattebetalaren är en fysisk person och uppgiftsskyldig, kan denne dock vägra lämna uppgifter om ett rapporteringspliktigt arrangemang enligt artikel 48.2 i stadgan, med åberopande av rätten att inte behöva ange sig själv.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)