Blind kärlek och reproducerade ideal : om språkhandlingar och maskuliniteter i Netflix “Love is Blind”
Sammanfattning: Realityserien “Love is blind” är ett socialt experiment som går ut på att olika singlar dejtar varandra utan att kunna se varandras fysiska utseende. Poängen med serien är att paren ska skapa ett starkt emotionellt band som går utöver det fysiska utseendet. Syftet med den här studien är att undersöka hur maskuliniteter konstrueras samt vad de språkliga handlingar som återfinns i programmet säger om samtida ideal. I studien appliceras en kritisk textanalys på programmet med genusteori som utgångspunkt. Frågeställningarna besvaras genom en djupdykning i deltagarnas sätt att kommunicera, det vill säga genom de språkhandlingar som kommer till uttryck. Vad som kunde konstateras var att många deltagare agerade i linje med de traditionella ideal som finns om maskulinitet och därigenom även femininitet, men även ett fåtal tillfällen där deltagare gick emot traditionella ideal kunde återfinnas. Vad som dock ganska tidigt kunde konstateras är att via genusslentrian klippning upprätthåller och reproducerar “Love is Blind” traditionella förväntningar på män och kvinnor. Genomgående genom de studerade avsnitten är det framförallt när deltagare utövar maskuliniteter som de ges fler dimensioner. Maskulinitet utgör normen och även kvinnliga identiteter konstrueras utifrån positioneringar kring denna norm.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)