Rening av dagvatten med hjälp av regnbäddar

Sammanfattning: Denna rapport syftar till att studera regnbäddar och dess funktion vid rening av dagvatten samt vilka olika filter som kan användas. EU:s vattendirektiv från 2000 studeras tillsammas med hur kommuner arbetar med detta idag. En regnbädd definieras som ”en vegetationsbeklädd markbädd med fördröjningszon för infil- trering och behandling av dagvatten” och är en del av en öppen dagvattenhantering, d.v.s. att dagvatten ska renas och fördröjas innan det når recipienten. Detta för att minska risken för översvämmningar samt att minska mängden föroreningar som släpps ut i recipienter. Det finns idag fem olika grundkonstruktioner för regnbäddar där det som framförallt skiljer dem åt är hur avvattningen är konstruerad. De olika konstruktionerna har mycket gemensamt såsom inlopp, fördröjningszon, erosionsskydd, bräddavlopp och någon form av dränering. Olika filter har visat sig vara olika känsliga för yttre påverkan som regn- och torrperioder, temperatur, vägsalt, föroreningskoncentrationer, avrinningsförlopp samt valet av växter. Växtbädden reducerar 50- 80 % av den totala mängden tungmetaller och av det står växterna för 2-7 % av upptaget. Vid val av filtermaterial är det viktigt att först och främst fundera på vilken funktion man vill uppnå. Vanliga filtermaterial är sand, rostjord, aktivt kol, biokol, opoka, zeolit, membranfilter, furubarksflis och torv. Generellt sett kan man säga att sand är ett mycket vanligt filter som kan användas i många sammanhang. Vill man istället rena mer specifikt för vissa tungmetaller och näringsämnen kan biokol eller furubarksflis och torv vara bättre alternativ. Vad gäller reglering av kommuner gällande dagvatten finns det krav på att kommuner ska ta fram policies för dagvattenhantering men i övrigt saknas bestämelser till stor del. Kommunerna sätter med andra ord i stor utsträckning sina egna krav vilket bidragit till att arbetet i olika kommuner idag kommit olika långt.