Suicid och stigma – en studie av diskussionstrådar om när livet känns hopplöst

Sammanfattning: Självmord är ett stigmatiserat ämne som det inte pratas så mycket om i samhället. Samtidigt är det många som lider av psykisk ohälsa och ser självmord som den enda utvägen. Varje år dör cirka 1500 personer i självmord i Sverige. Förhoppningen med denna studie är att lyfta fram suicidala personers röster för att visa att vi behöver lyssna på deras upplevelser av psykisk ohälsa om vi vill sträva efter att minska antalet suicid. Syftet med studien är att nå en förståelse för hur suicidala personer upplever sin omgivning, och hur den stigmatisering de utsätts för har påverkat dem och deras beteende. Fokus i denna studie ligger på suicidala personer upplevelser av stigmatisering, och jag har använt mig av Erving Goffmans (1963/2020) teorier om stigma. Materialet som används för studien är olika diskussionstrådar från ett svenskt diskussionsforum, skapat av en organisation som arbetar för suicidprevention. Metoden som används för att analysera materialet är en kvalitativ textanalys. I analysen framkommer att användarna i diskussionsforumet upplever stigmatisering och att detta i sin tur kan skapa ett självstigma. Självstigmatiseringen leder till att personerna bland annat isolerar sig och inte vågar söka hjälp för sitt mående. Min analys visar också på att det finns ett motstånd till stigmatiseringen och som utgörs av människor som vågar prata om psykisk ohälsa och suicid, samt stöttar varandra. Motståndet består dels av personer som delar samma stigma, dels av personer som inte delar samma stigma men som kommer i kontakt med de stigmatiserade och är sympatiskt inställda till dem. Samtidigt överskuggar stigmatiseringen, som de suicidala personerna blir utsatta för, det motstånd som finns. Därför behöver det suicidpreventiva arbetet fokusera på att försöka bryta den stigmatisering som finns kring självmord och psykisk ohälsa.