Könsselektiv abort i Sverige - naturligt, avskyvärt eller acceptabelt?

Sammanfattning: Det är idag, tack vare utvecklade fosterdiagnostiska metoder, möjligt att få stor kunskap om ett foster redan innan dess födsel. I pressen uppmärksammades för några år sedan en kvinna som vid två tillfällen valt att göra abort på grund av att fosterdiagnostiska undersökningar visat att fostret var av ett oönskat kön. Denna uppsats har till syfte att undersöka i vilken utsträckning gravida kvinnor enligt svensk rätt har rätt att välja kön på sitt framtida barn genom tillämpning av abort. Vidare syftar uppsatsen till att utreda om, och i så fall hur, könsselektiva aborter kan regleras i svensk lagstiftning. Den fria aborträtten har funnits i Sverige sedan införandet av 1974 års abortlag. Enligt denna har en gravid kvinna rätt att begära utförande av abort till och med utgången av den artonde graviditetsveckan. Användandet av fosterdiagnostiska undersökningar under graviditet är reglerat i svensk lag. Där finns ingen begränsning i mängden information den gravida kvinnan har rätt till angående fostret. Socialstyrelsens föreskrifter på området stadgar emellertid att information om kön som huvudregel inte ska samlas in vid fosterdiagnostiska undersökningar, men att informationen ska lämnas ut om den ändå inhämtats och kvinnan begär ut den. Ursprungligen var syftet med fosterdiagnostik att fastställa graviditetens längd samt att kontrollera att fostret utvecklades normalt. Idag tillämpas fosterdiagnostik även i syfte att upptäcka missbildningar och sjukdomar hos fostret, samt att ta reda på vilket kön fostret har. Utveckling på fosterdiagnostikens område har lett till att nya fosterdiagnostiska metoder arbetats fram. Införande av dessa medför att information om fostrets kön kan inhämtas redan tidigt i graviditeten. Den fria aborträtten, sammantaget med rätten den gravida kvinnan har att ta del av information från fosterdiagnostiska undersökningar, gör att det är möjligt att utföra könsselektiva aborter i Sverige. Exakt hur vanligt förekommande sådana typer av aborter är i Sverige kan inte fastställas, eftersom en gravid kvinna inte behöver uppge anledningen till en abort. Motioner med förslag till lagstiftning som ska motverka könsselektiva aborter har lämnats in. Lagstiftaren har dock valt att inte agera i frågan, utan uttalat att den svenska aborträtten bör förbli som den är idag. Uppsatsen behandlar den svenska lagstiftarens möjlighet att införa bestämmelser som förhindrar könsselektiva aborter. Det handlar först och främst om möjligheten att i abortlagen införa ett förbud mot den typen av aborter. Vidare diskuteras möjligheten att genom lagstiftning begränsa sjukvårdens rätt att lämna ut information om fosters kön, samt att begränsa den gravida kvinnans rätt till informationen. Den tredje möjligheten utgörs av införande av lag eller riktlinjer som förhindrar nya fosterdiagnostiska metoder från att införas i svensk sjukvård, alternativt förhindrar sjukvården från att använda metoderna för könsbestämning av foster.