Hundens anpassing till tre ben : ett värdigt liv?

Sammanfattning: En vanlig orsak till amputation hos våra hundar idag är neoplasier och olika typer av sarkom. Behandlingen sker genom att amputera det drabbade benet i kombination med cytostatikabehandling. Det är ovanligt att man väljer att kapa endast delar av benet utan oftast amputeras hela benet, men troligtvis kommer alternativa lösningar bli fler i framtiden exempelvis användningen av specialutformade proteser. Det finns idag ett fåtal studier på hur hundar klarar sig på tre ben men de flesta är kortsiktiga och det skulle behövas fler för att se effekterna på längre sikt. I denna litteraturstudie vill jag utreda hur en amputation av ett bakben påverkar hunden fysiskt och vilka anpassningar som syns i muskler och leder för att väga detta för och emot studier kring livskvalitet hos hund. Är det ett etiskt försvarbart beslut att amputera ett ben och hur förändrar det hundens livskvalitet? Att amputera ett av bakbenen medför en ny viktfördelning där vikten fördelas lika mellan de tre resterande benen. Främst i det ipsilaterala frambenet och det kontralaterala bakbenet syns störst kompensatoriska förändringar. En vanlig oro hos ägare till amputerade hundar är att belastningen på resterande ben ska orsaka ortopediska skador på längre sikt. Studierna visar att ledernas vinklar ändras i samtliga leder men det är fortfarande oklart om eller hur det påverkar risken för ledproblem. Muskulärt syns mer anspänning i flertalet muskler i de resterande benen och framförallt i ryggen till följd av att djuret måste ändra sitt rörelsemönster för att funktionellt kunna röra sig. Studier poängterar rörlighet och avsaknad av smärta som några av de avgörande faktorerna till bra livskvalitet. Enkätstudier visar på ett mycket positivt resultat hos hundar efter amputation, subjektivt bedömt av djurägarna. Hundarna visar ett förändrat rörelsemönster men inte på ett sätt som hämmar förmågan att röra sig. En klar majoritet av djurägarna uppfattar sina hundar som välmående, men i samtliga studier visar ett fåtal av djuren symptom på fantomsmärtor. I denna litteraturstudie har jag också tittat på hur användningen av proteser skulle kunna vara ett alternativ till att kapa hela benet. En osseointegrerad protes eller en specialanpassad exoprotes kan hjälpa till att bibehålla den ursprungliga rörelseförmågan till viss del, vilket kan minska risken för följdproblem. Litteraturen visar dessutom på ett samband där rörelse och användande av stumpen leder till minskade fantomsmärtor. Efter att ha jämfört olika studier anser jag att amputation inte nödvändigtvis påverkar livskvaliteten negativt förutsatt att läkning och eftervård fungerar bra. Ägarens roll är mycket viktig i dessa situationer för djurets rehabilitering och anpassning. Majoriteten av hundarna i studierna anpassade sig mycket effektivt och med goda resultat. Fantomsmärtor påverkar uppenbart livskvaliteten negativt och är ett problem utan en bra lösning idag men vilket forskningen förhoppningsvis kan lösa i framtiden. I jämförelse med tidigare status hos flertalet hundar med smärta och minskad rörelse innan ingreppet kan amputation med risk för fantomsmärtor ändå vara en stor förbättring. Sammanfattningsvis skulle det behövas mer studier kring proteser och fantomsmärtor, men jag anser att amputation generellt sett är etiskt försvarbart.