Gravida kvinnors upplevelser av fosterrörelser : en litteraturstudie

Sammanfattning: Det finns individuella variationer för när den gravida kvinnan börjar känna fosterrörelser, vanligtvis i graviditetsvecka 18 till 20. Fostrets rörelsemönster är unikt och kan spegla den intrauterina hälsan. Det finns en föreställning om att fostret rör sig mindre i slutet av graviditeten eftersom utrymmet i livmodern minskar. Forskning inom området har inte funnit några bevis för att det skulle vara så. Barnmorskan har en viktig uppgift att ge information om fosterrörelser till gravida. I Sverige är rekommendationen att alla gravida kvinnor ska få information om fosterrörelser från graviditetsvecka 24. Gravida ska uppmuntras att ta kontakt med vården vid upplevelse om minskade fosterrörelser, konsekvenserna kan bli allvarliga om minskade fosterrörelser inte handläggs adekvat. En riskbedömning kan vara till hjälp för att identifiera de foster som inte mår bra och som löper risk att skadas eller dö. I Sverige föds omkring tre till fyra barn döda av 1000 födda barn. Den svenska mödrahälsovården har haft betydelse för att minska andelen barn som dör före födelsen.  Syftet var att belysa hur gravida kvinnor upplever och beskriver fosterrörelser. En litteraturstudie valdes som metod. Databassökning genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL och resulterade i 16 inkluderade vetenskapliga artiklar publicerade åren 2011 till 2020. Dataanalysen utfördes med hjälp av integrerad analys.  Resultatet redovisas i tre huvudkategorier; fosterrörelser i tredje trimestern, yttre faktorer som påverkade upplevelsen av fosterrörelser och fosterrörelser före intrauterin fosterdöd. Karaktären på fostrets rörelser förändrades i samband med graviditetens fortskridande, från frekventa sparkar till mer ihållande och rullande rörelser. Under tredje trimestern upplevde de flesta kvinnor att fosterrörelserna ökade i styrka och frekvens. Yttre faktorer påverkade kvinnors upplevelser vilket resulterade i att kvinnor upplevde ökade fosterrörelser i slutet av dagen och under natten. Kvinnans position påverkade också upplevelsen av rörelserna då sittande eller liggande ställning innebar starkare fosterrörelser. Den vanligaste förändringen som kvinnor upplevde före intrauterin fosterdöd var minskade och svagare fosterrörelser. Flera kvinnor upplevde även en enstaka episod av mycket kraftfulla fosterrörelser före intrauterin fosterdöd. Slutsatsen var att kvinnor upplever en stor variation av fosterrörelser och beskriver dessa med olika ord. Majoriteten av kvinnorna uppvisade god kännedom om fostrets rörelsemönster och kunde återge detaljerade beskrivningar av sina upplevelser. Det är viktigt att barnmorskan i sin bedömning av fosterrörelserna alltid utgår från varje kvinnas subjektiva upplevelse, då varje fosters rörelsemönster är unikt.