Fytoremediering med perenn solros i åkerjord

Sammanfattning: Inledning: Jordar förorenade med höga halter giftiga metaller till följd av antropogen verksamhet förekommer på flera platser på jorden och kan utgöra hälsorisk för både människor, djur och miljö. Därför finns orsak att se på miljövänliga metoder för sanering av förorenad mark. Då konventionella saneringsmetoder där jorden förflyttas från platsen ofta är mycket kostsamma och riskerar störa ekosystemen i hög grad är fytoremediering en metod med stor potential, vilken går ut på att rena mark eller vatten med växter. Studier har bland annat gjorts där annuell solros visat sig användbar för rening mark. Däremot verkar inga studier finns för perenn solros förmåga att ackumulera metaller från mark. Syfte: Syftet med studien är att undersöka perenn solros H. maximilianis upptag av metaller från jord hämtad från en åker i Mellansverige, samt att kvantifiera och kemiskt karakterisera metallerna i jorden. Frågeställningen studien ämnar besvara är om solrosen H. maximiliani lämpar sig för fytoremediering av metallförorenad mark. Metod: Perenn solros av sorten Helianthus maximiliani såddes i jord hämtad från en åker i Mellansverige och placerades i ett klimatreglerat växthus på Örebro universitet. Frön såddes samtidigt i såjord och vermiculit för senare omplantering till krukor med åkerjorden. Åkerjorden analyserades innan sådd på syralakbar halt metaller samt på växttillgänglig, reducerbar och oxiderbar halt. Plantorna skördades vid två tillfällen varpå metallinnehållet mättes för olika växtdelar. Jorden analyserades efter skörd. Metallanalysen gjordes i IPC-MS Agilent 7500 cx. Resultaten analyserades utifrån en signifikansnivå på 5 % och plantans ackumuleringseffektivitet beräknades och bedömdes utifrån BCF (bioconcentration factors). Resultat och slutsats: H. maximilianis tillväxt i åkerjorden var låg. Möjligtvis på grund av låg syrehalt och/eller lågt pH i jorden. H. maximiliani tog effektivt upp metaller som V, Cr, Co, Ni, Cu, Zn, Sr, Mo, Cd, Ba och Tl från den växttillgängliga fraktionen i marken till blad och stjälk. För att i realiteten kunna använda den perenna solrosen H maximiliani som fytoremedieringsgröda krävs högre tillväxt än vad som åstadkommits i studien. Åkerjorden från Kvinnersta innehöll halter av Cd, Cu, Zn och Ni högre än riktvärdena för acceptabel nivå innan slamgödsling bör ske, samt halter som översteg eller gränsade till riktvärdena för högsta acceptabla nivå för känslig markanvändning för metallerna As, Ba, Cd, Cu, och Zn. Halten uran var mellan cirka 5 och 50 gånger högre än den genomsnittliga uranhalten för jordar i Europa. De metaller av dem som förekom i hög halt i jorden (jämfört med Naturvårdsverkets gränsvärden för känslig markanvändning, samt gräns vid slamgödsling) som H. maximiliani inte tog upp effektivt var As, Pb och U.