Snabblån : De lege lata och de lege ferenda

Sammanfattning: Utveckling på kreditmarknaden har gett upphov till nya kreditformer. Ett exempel på en sådan kredit är snabblån. Snabblån utmärks av att det är kortfristiga lån på låga belopp som konsumenterna erhåller inom en kort tidsperiod. Vidare är låneprocessen enkel. Statistik från Kronofogdemyndigheten visar att antalet betalningsförelägganden med grund i snabblån har ökat (se bilaga) och regeringen hävdar på basis av statistiken att samband mellan snabblån och överskuldsättning föreligger. Lag om viss kreditgivning till konsumenter har därmed blivit antagen och ska införas. Lagen innebär att snabblångivares verksamhet blir tillståndspliktig samt omfattas av Finansinspektionens tillsyn. Förändringen innebär även att ytterligare krav ställs på snabblångivares bolagsordning, ägare och ledning samt att verksamheten bedrivs på ett sätt som är sunt. Avsikten med denna uppsats är att fastställa gällande rätt beträffande snabblångivares verksamhet. Vidare diskuteras huruvida konsumentskyddet på snabblånemarknaden är bristfälligt och om snabblångivares verksamhet därmed bör bli tillståndspliktig samt omfattas av Finansinspektionens tillsyn. Snabblångivare är finansiella institut och omfattas därmed av AnmL. Detta innebär att snabblångivare ska anmäla sin verksamhet till Finansinspektionen innan verksamhet får börja bedrivas. Finansinspektionen har begränsade ingripandemöjligheter och utför endast en kontroll över snabblångivarnas ägare och ledning. Snabblångivare omfattas även av skyldigheter som följer av KkrL såsom kravet på god kreditgivningssed, information om effektiv ränta, avgifternas utformning och kreditprövning. Snabblångivare har brustit i sina skyldigheter i KkrL vilket följer av domar från MD och flertalet viten och förelägganden från Konsumentverket. I analysen fastställs att Kronofogdemyndighetens statistik inte enskilt kan användas som grund till en förändring men i kombination med gällande rätts bristfällighet, snabblånets egenskaper och samhällets utveckling påvisas att konsumentskyddet är bristfälligt och att en förändring behövs. Vidare fastställs att systemstabiliserande regler har en indirekt inverkan på konsumentskyddet och kan införas för att förbättra denna. Efter en avvägning mellan förändringens betungande verkan för snabblångivarna och det skydd som konsumenterna erhåller ska förändringen i fråga ses som proportionerlig. Snabblångivares verksamhet bör således vara tillståndspliktig och omfattas av Finansinspektionens tillsyn.