Co-terapi är bra - för vem? : En undersökning om vem som gynnas av två terapeuter i rummet

Sammanfattning:

Co-terapi innebär att två terapeuter arbetar tillsammans i terapi med en eller flera patienter och

uppstod inom ramen för familjeterapi. Syftet med denna uppsats var att belysa om det finns

forskningsstöd för att co-terapi fungerar, såväl för familjer och par i behandling, som för nya

terapeuter som ska skolas in i yrket, samt vilken inverkan co-terapiskapet kan ha på terapeuternas

utveckling. Vår frågeställning var om det är möjligt att utfärda rekommendationer om när co-terapi

är att föredra i behandlingen utifrån den forskning som finns om co-terapi. Metoden i denna

litteraturstudie blev en systematisk litteraturgenomgång av vetenskapliga artiklar som avhandlade

dessa ämnen. Tio relevanta artiklar valdes och analyserades och presenteras utifrån olika teman.

Resultaten var mångfasetterade och gav inga entydiga svar angående om och när co-terapi bör

användas. Det betonades att ett gott behandlingsresultat vid co-terapi förutsatte en hög grad av

samarbete mellan terapeuterna. Det fanns fördelar med co-terapi: det var värdefullt vid byte av

terapeut då utgående och ingående terapeut kunde samverka; en stark allians mellan terapeuterna

kunde utgöra en förebild av en relation med fungerande kommunikation; i en utbildningssituation

fann oerfarna terapeuter det utvecklande med co-terapi med erfaren terapeut. Slutsatsen är att av de

artiklar som analyserades går det inte att rekommendera co-terapi inom några specifika

sammanhang men heller inte att avfärda i något sammanhang. Co-terapi är vad co-terapeuterna gör

det till och för att göra bra co-terapi krävs kännedom om varandra, en allians och en vilja och tro på

att arbeta co-terapeutiskt.