Anslagstid vid diagnostiska anestesier på bakbenshalta hästar : hur länge bör veterinären vänta innan nästa bedövning kan läggas?

Sammanfattning: Patologi från rörelseapparaten är ett vanligt problem hos djurslaget häst, både i Sverige och utomlands. Det ger dels ett ökat djurlidande men också ökade kostnader för djurägaren och är därför ett viktigt problem att adressera. Vid en hältutredning är det vanligt att veterinären använder sig av diagnostiska anestesier för att ta reda på varifrån smärtan kommer. Diagnostiska anestesier kan läggas intraartikulärt, intrasynovialt, perineuralt eller genom infiltration i den misstänkta vävnaden. Effekt av bedövning utvärderas efter viss tid och en markant förbättring eller total eliminering av hältan tolkas som att det smärtande området lokaliserats. Om lokalanestesin bedöms som negativ går vanligen veterinären vidare med ytterligare en diagnostisk anestesi. Ett problem med diagnostiska anestesier är att det kan vara svårt att veta hur lång tid det bör gå innan ytterligare anestesi kan läggas. Det finns risk att en efterföljande bedövning felaktigt tolkas som positiv då det egentligen var den föregående bedövningen som påverkat hältan, men att den behövde ytterligare tid innan den hade effekt. Syftet med den här uppsatsen var att undersöka anslagstider för olika bedövningar lagda på bakbenshalta hästar. Detta för att kunna ge vägledning i hur lång tid det bör gå innan veterinären kan gå vidare med en ny bedövning. Hypotesen är att den maximala effekten av en del bedövningar kan komma långt senare än de 10-30 minuter som hästen oftast får vänta innan effekten av bedövningen kontrolleras. Data samlades in på hästkliniken vid Universitetsdjursjukhuset vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Det här examensarbetet är en pilotstudie som inkluderar nio hästar. De ingående hästarna var patienter som inkom till kliniken för hältutredning. Hältan lokaliserades till bakbenen där veterinären la åtminstone en diagnostisk anestesi som minskade hästens objektivt mätta asymmetri med minst 50 %. Hästarna mättes med det objektiva rörelsemätningssystemet QHorse från Qualisys. En av de ingående hästarnas hälta bedömdes subjektivt släckt på den andra bedövningen men då bedövning lades igen dagen efter visade det sig att hästen förmodligen släckt på den tidigare lagda knäledsbedövningen då bedövningsmedlet fått tid att diffundera till den smärtande vävnaden. Anslagstiden var under dag två 60 minuter och under dag ett 160 minuter. En annan häst uppvisade visserligen en förbättring i hältgrad efter 25 minuter, men inte tillräckligt för att uppnå kriteriet för släckning i det här arbetet. När den sedan fick vila ytterligare sågs ytterligare förbättring och hästen konstaterades med en positiv diagnostisk anestesi efter 45 minuter. Resultaten tyder på att det finns vissa hästar vars hälta släcks efter mer än 10-30 minuter vilket skulle överensstämma med den uppsatta hypotesen. Hältutredning är mycket komplext och i framtiden eftersöks vidare forskning kring anslagstider i samband med specifika diagnostiska anestesier på häst. Men redan nu kanske det finns grund att revidera den hältutredning som görs idag. Detta genom att låta den ta längre tid och att genomföra flera rörelseundersökningar både innan bedövning lagts och efter att hästens hälta konstaterats släckt för att säkerställa diagnosen.