“Vi är barnens räddning, vem annars ska se och höra de här små barnen som vi faktiskt arbetar med?” : – Förskollärares uppfattningar och resonemang kring arbetet av barn i omsorgssvikt utifrån ett professionsperspektiv.

Detta är en Kandidat-uppsats från Linköpings universitet/Institutionen för beteendevetenskap och lärande

Författare: Nina Franzon; Emma Hjertstedt; [2021]

Nyckelord: ;

Sammanfattning: Studien syftar till att öka kunskaperna om förskollärares uppfattningar, resonemang och agerande vid misstänkt eller uppmärksammad omsorgssvikt hos barn. Studien utgår från en kvalitativ insamlingsmetod med semistrukturerade intervjuer som bidrog till att besvara våra frågeställningar, Hur identifierar förskollärare barn i omsorgssvikt i förskolan? Hur beskriver förskollärare att de agerar med barn som är i omsorgssvikt? Vilka svårigheter upplever förskolläraren i sin profession relaterat till barn som är i omsorgssvikt?   Det insamlade material har analyserats utifrån en tematisk analysmetod, där vi utifrån transkribering av intervjuerna funnit teman som vi i analysen använt som rubriker. De teoretiska utgångspunkterna i studien är Bronfenbrenners ekologiska systemteori och Bowlbys anknytningsteori. Båda teorierna anser vi grundar sig i att se till barns bästa och som förskollärare kunna stötta barnet oavsett livssituation.  Resultatet av hur förskollärarna definierar omsorgssvikt visar att förskollärarna uppfattar att vårdnadshavarna sätter sina egna behov framför barnens och att spannet är stort i definitionen av omsorgssvikt, allt från missanpassade kläder till sexuella övergrepp. Resultatet visar att det finns olika typer av omsorgssvikt. Ännu ett resultat visar att identifiera barn i omsorgssvikt oftast landar i förskollärarens egna erfarenheter. Resultatet visar även att man som förskollärare alltid måste se till helheten runt omkring barnet för att kunna bilda sig en rättvis bild av barnens livssituation. I resultatet kunde vi urskilja hur förskollärare agerar och hanterar barn med misstänkt omsorgssvikt. Studien visar att förskollärarna har ett systematiskt arbetssätt vid hanteringen av barn i omsorgssvikt, då de använder sig av dokumentation, kollegor samt rektor och även i vissa fall rådfrågning av socialtjänsten. I Studien kunde vi även utläsa svårigheter som förskollärarna möter inom sin profession, så som avsaknad av återkoppling från socialtjänst, för stora barngrupper så vissa barn kan försvinna i mängden, riskerna med en anmälan då relationen till vårdnadshavarna kan bli skadade och vissa vårdnadshavare sätter i system att flytta barnen vid misstänkt omsorgssvikt samt att i bedömningen är inget svart eller vitt då det inte finns tydliga gränser för när ett barn är i omsorgssvikt. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)