Anestesisjuksköterskans upplevelse av barn och anestesi i MR

Sammanfattning: Bakgrund:MR är en välutvecklad diagnostisk metod som kräver att patienten klarar av att ligga stilla under en längre tid. Anestesi används ibland för att underlätta barns upplevelse av MR då barn ofta har svårt att ligga stilla. Att söva barnet är komplext då barn ofta är ovana vid vården och ställer därför höga krav på anestesisjuksköterskans bemötande. Barnets fysiologi är i ständig förändring och varje ålder ställer därför särskilda krav på anestesisjuksköterskans kunskap. Avståndet mellan anestesisjuksköterskan och patienten i den starkt magnetiska MR-miljön ställer höga krav på anestesisjuksköterskans kompetens. Syfte: Att beskriva Anestesisjuksköterskans upplevelse av patientsäkerhet vid vård av barn som genomgår anestesi under MR undersökning. Metod: En kvalitativ intervjustudie med elva anestesisjuksköterskor på tre avdelningar i Västra Götalands region. En kvalitativ ansats med manifest tolkning användes för att analysera det insamlade materialet. Resultat: Tre kategorier identifierades i anestesisjuksköterskans arbete för att skapa patientsäker vård: avståndets roll i MR, medverkande kraft i trygg anestesi och förbättringsarbete. Deltagarnas upplevelse av avstånd ställde stora krav på planering. Kommunikation inom teamet och inklusion av föräldrarna gav goda förutsättningar för en trygg anestesi. Organisationen gav förutsättningar för säkerhetskulturens förbättringsarbete samtidigt som individen skapade egna strategier. Slutsats: Anestesisjuksköterskans patientsäkra arbete med barn i MR-miljö kräver anpassning och planering. Det kollegiala samarbetet och inkluderingen av föräldrar är två viktiga faktorer i arbetets förberedelser. Organisationen ger förutsättningar till förbättringsarbete inom patientsäkerhet och individen anpassar sig.