Lärares praktiska kunskap i undervisningen av elever med språkstörning.

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att undersöka de praktiska kunskaper lärare tillämpar vid undervisning av elever med språkstörning. All utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Därav vill vi sätta ord på lärares praktiska kunskap i undervisningen. Studiens teoretiska utgångspunkt är teori om kunskap. Det finns olika sätt att se på kunskap och vi lyfter vetenskaplig-, teoretisk- och praktisk kunskap samt praktisk klokhet. För att bemöta elever med språkstörning krävs att lärare har både teoretisk- och praktisk kunskap.  Det empiriska materialet utgörs av kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Åtta lärare deltog i studien och samtliga undervisade på mellanstadiet. Undersökningen genomfördes i två kommuner och med stöd av den hermeneutiska tolkningsmetoden har materialet analyserats.    Studien visar att det lärarna sätter ord på angående begreppet språkstörning visar på en osäkerhet kring det vetenskapliga begreppet men genom praktisk kunskap kan de ändå sätta ord på vad det innebär genom att koppla det till enskilda elever. Vidare har det framkommit i studien att de lärare som intervjuats inte tycker sig ha tillräckligt med teoretisk kunskap, samtidigt som de visar att de besitter praktisk klokhet. Däremot uttrycker de ett behov av att få tid och möjlighet att koppla ihop och kombinera de olika kunskaperna. Lärarna visar prov på praktisk kunskap genom att göra anpassningar utifrån elevers olika behov, situation och sammanhang. De uttrycker en frustration över att inte räcka till och lyfter ett behov av stöd från speciallärare/specialpedagog. De önskar även mer teoretisk kunskap och tid för gemensam reflektion. Lärarna beskriver att lärmiljön har stor betydelse för elever med språkstörning ur fysiskt, socialt och pedagogiskt perspektiv, men tycker att behoven av rätt lärmiljö är svåra att tillgodose.