Utomhuspedagogik i historieämnet : En litteraturstudie om användning av utomhuspedagogik i historieundervisningen

Sammanfattning: I följande uppsats undersöks vad forskning säger om hur utomhuspedagogik i historieämnet används av lärare i grundskolan, samt hur det påverkar elevers inlärningsprocess. Alla samhällen och städer runt om i världen har mer eller mindre någon form av historia att berätta, det enda som krävs är att lokalisera och lyfta fram den. Med tanke på Sveriges omfattning av bevarad historia, finns det många historiska platser att besöka runt om i landet. Detta ger lärare ett ypperligt tillfälle att använda och ta vara på i sin undervisning. Forskningen i denna litteraturstudie är baserad på vetenskapliga artiklar. Fokuset har delvis varit på svensk forskning, men även på internationell forskning för att synliggöra hur undervisningsmetoden används globalt. Resultatet visar bland annat att elever har lättare att ta in ny information genom utomhuspedagogik i historieämnet, samt att deras långtidsminne stärks. Ur lärarperspektiv visade det sig att de lärare som känner sig trygga i sin yrkesroll, hade en positiv inställning till utomhuspedagogik i historieämnet. De lärare som däremot kände sig osäkra i sin yrkesroll, hade en negativ inställning till undervisningsmetoden. Övergripande användes inte utomhuspedagogik i den utsträckning som många lärare hade önskat, trots att de flesta hade en positiv inställning till det. Något som nästintill all forskning hade gemensamt, var att det ansågs att god planering och vilja låg till grund för lyckad utomhuspedagogik i historieämnet. Utan lärarplanering kan utomhuspedagogiken istället bli oorganiserad, vilket i sin tur resulterar i att eleverna inte lär sig det lektionen syftar till.