Kliniskt prövade behandlingsmetoder för att hjälpa tandvårdsrädda individer att klara tandvårdsbehandling

Detta är en Kandidat-uppsats från Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper

Sammanfattning: Introduktion: Tandvårdsrädsla är ett problem som inte verkar avta trots modernare behandlingsmetoder. Mellan 4-20% av världens befolkning lider av tandvårdsrädsla. Tandvårdsrädslan har en multifaktoriell bakgrund, vanligast anges smärtsamma minnen från barndomen och traumatiska tandvårdsupplevelser senare i livet. Hur de tandvårdsrädda hanterar sin situation beror på ett antal psykosociala faktorer i samverkan. Syfte: Att beskriva vilka kliniskt prövade metoder som finns för att få patienter med tandvårdsrädsla att acceptera och fullfölja tandvårdsbehandling. Frågeställningar: 1) Vilka olika behandlingsmetoder förekommer för att underlätta behandling av tandvårdsrädda patienter inom tandvården? 2) Hur skiljer sig behandlingsmetoderna för tandvårdsrädda barn respektive vuxna? Metod: Systematisk litteraturstudie. Resultat: De granskade artiklarna visar att de flesta barn som fick beteendevetenskaplig terapi klarade att genomgå tandvårdsbehandling. Den vanligaste behandlingsstrategin var "tell-show-do". Även hos vuxna fungerade beteendevetenskapliga metoder bäst. Kognitiv terapi gav bra resultat på sikt. Sedering eller behandling under narkos är vanligt vid tandvårdsrädsla hos barn. Även för vuxna kan sedering användas i exempelvis akuttandvård. Enbart sedering med farmaka ger dock ingen bestående förbättring av tandvårdsrädsla, varken hos barn eller vuxna. Slutsats: De psykologiska metoderna ensamma eller i kombination med sedering ger på sikt den bästa effekten när det gäller att minska tandvårdsrädslan.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)