Skattemässiga effekter vid koncernintern finansiering

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: Koncernintern finansiering aktualiserar ofta flera skattemässiga frågeställningar. Inledningsvis måste normalt den skatterättsliga klassificeringen av transaktionen undersökas dvs. om finansieringen ska utgöra ett tillskott av eget eller främmande kapital. Detta är viktigt eftersom olika skatterättsliga följder är knutna till respektive finansieringsform. Finansiering genom eget kapital är normalt varken skattepliktigt för mottagaren eller avdragsgillt för givaren. För finansiering genom främmande kapital (lån) ska dock marknadsmässig ränta erläggas och räntan är skattepliktig intäkt för långivaren och avdragsgill kostnad för låntagaren. När koncernintern finansiering konstrueras som lån kan dessa transaktioner utnyttjas i resultatutjämnande syfte inom koncernen vilket utgör en otillåten skatteplanering. I det fall en avvikande räntesats tillämpas på en koncernintern finansiell transaktion finns därför skatterättsliga regler som anger att transaktionen kan komma att skattemässigt justeras. Olika rättsregler tillämpas dock beroende på om transaktionen sker mellan två svenska koncernbolag (nationell transaktion) eller ett svenskt koncernbolag och ett bolag inom samma koncern men beläget utomlands (gränsöverskridande transaktion). För gränsöverskridande transaktioner är den s.k. korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § inkomstskattelagen tillämplig vilket ger uttryck för den internationellt vedertagna armlängdsprincipen. För bedömning av armlängdsprincipen har OECD formulerat riktlinjer för hur transaktioner ska utredas för att sedan bedömas armslängdsmässigt. För nationella transaktioner är däremot korrigeringsregeln inte tillämplig utan istället tillämpas reglerna om uttagsbeskattning i 22 kap. inkomstskattelagen samt inkomstskattelagens allmänna bestämmelser om näringsverksamhetens resultat. Dessa regler bygger inte på armlängdsprincipen men huvudregeln är den samma, marknadsmässig ränta ska gälla på koncerninterna lån. Följande arbete syftar mot ovan angiven bakgrund att undersöka vissa centrala frågeställningar som aktualiseras vid koncernintern finansiering. Genom att tillämpa en rättsdogmatisk metod undersöker arbetet hur koncerninterna finansiella transaktioner skattemässigt ska klassificeras samt hur den skattemässiga justeringen skiljer sig åt beroende på om det är fråga om en gränsöverskridande eller nationell koncernintern finansiell transaktion. Vidare diskuteras även kort rättskällevärdet av OECD:s riktlinjer för bedömning av gränsöverskridande och nationella finansiella transaktioner mot bakgrund av legalitetsprincipens ställning inom skatterätten. Sammanfattningsvis kan konstateras att bolagens redovisning av transaktionen normalt har stor betydelse för den skattemässiga klassificeringen av koncerninterna finansiella transaktioner. När dessa bedöms utifrån sin verkliga innebörd ges civilrätten relativt stort utrymme för den skattemässiga klassificeringen. Vidare identifieras en rad skillnader vid justering av gränsöverskridande och nationella transaktioner. Detta bl.a. utifrån hur det marknadsmässiga priset ska fastställas och möjligheten till att företa en helhetsbedömning av parternas mellanhavanden. Detta får följaktligen konsekvenser för vad som skattemässigt ska anses om godtagbar ränta på koncerninterna finansiella transaktioner. Beträffande rättskällevärdet av OECD:s riktlinjer kan konstateras att dessa bör ha en varierad betydelse för svensk rätts vidkommande och att stort ansvar bör läggas på HFD att närmre klargöra riktlinjernas status. Riktlinjerna bör dock ha relativt begränsat värde vid bedömning av nationella transaktioner.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)