Språkutvecklande arbetssätt i samhällskunskap

Sammanfattning: Andelen elever med svenska som andraspråk har under de senaste åren ökat och samtidigt som rapporterna om svenska elevers försämrade läs- och skrivförmåga blivit fler och fler. Eftersom språk är en viktig del av all ämnen, både när elever ska förstå information, och förmedla sina kunskaper, är syftet med denna studie att undersöka vilken kompetens verksamma lärare i samhällskunskap har kring språkutvecklande arbetssätt. För att ta reda på det har en kvalitativ metod använts i form av semistrukturerade intervjuer med gymnasielärare i samhällskunskap, och resultatet har analyserats med hjälp av teoretiska perspektiv. Teorierna inkluderar Jim Cummins fyrfältsmodell och Pauline Gibbons utmaningszon, skolspråk respektive vardagsspråk samt genrepedagogiken. Resultatet visar att samtliga intervjuade lärare anser att de stora språkliga utmaningarna med ämnet samhällskunskap är begrepp, läsning och skrivning, men att olika lärare använder olika metoder och har olika syn på hur man bäst stöttar elever som har svårt för svenska språket. Några av lärarna arbetar på ett sätt som stämmer överens med de metoder som förespråkas i forskningen medan andra har mindre kunskap kring vilken effekt olika arbetssätt kan få för elevernas språkliga och ämnesmässiga utveckling. Detta gör att alla elever inte får samma undervisningskvalitet och generellt sett kan elever vars lärare saknar kompetens i språkutvecklande arbetssätt bli lidande när deras språkutveckling inte får det stöd den behöver. För att åtgärda detta behövs en kompetensutveckling bland lärare i samhällskunskap så att de får rätt verktyg och kan bli ämneslärare som hjälper sina elever med både språk och ämneskunskaper, ett stöd många elever behöver för att klara av undervisning i samhällskunskap på gymnasiet.