Är förtätning hållbart? : En fallstudie om förtätning i Linköpings tätort

Sammanfattning: Begreppet hållbar utveckling innefattar ekonomisk, ekologisk och social utveckling och innebär att de tre hållbarhetsvärdena ska vara likvärdiga och bör samarbeta intimt med varandra. Planeringsidealet förtätning är ett sätt att planera och utveckla städer som har blivit en mer populär planeringsstrategi under de senaste två decennierna och är motsatsen till sin föregångare utglesning. En kommun som arbetar ambitiöst med förtätning är Linköpings kommun där förtätning och hållbar utveckling går hand i hand och kommunen är tydlig med att Linköping tätort inte ska utvecklas utanför befintliga stadsgränser.   Den här studies syfte är att belysa hur förtätning tillämpas i Linköping tätort samt granska om förtätning bidrar till en hållbar utveckling. Studien ämnar även att undersöka de primära faktorerna i hållbarhetsvärdena som kommunen anger vara skälen till förtätning, samt hur förtätning har konsekvenser på stadsmiljön. De teorier och tidigare forskning som analyseras förklarar och ger exempel vilka konsekvenserna kan vara av en förtätning ur ett hållbarhetsperspektiv. För att besvara syftet har empiri insamlats genom kvalitativa innehållsanalyser av två olika policydokument samt kartor över Linköping från 2002 och 2019.   Det insamlade materialet från empirin och teorin analyserades och jämfördes. Empirin påvisade att de största skälen till att Linköpings kommun arbetar med förtätning är för att inte använda sig av viktig jordbruksmark, koppla samman stadsväven och effektivt använda sig av markresurser. Detta ska leda till möjligheter att utveckla kollektiv-, gång- och cykeltrafik, minskade klyftor mellan områden och en ökad trygghet och jämlikhet i staden. Slutsatsen utifrån analysen av empirin och teorin blev att de positiva effekterna förtätning har på hållbar utveckling i Linköpings tätort väger tyngre än de negativa konsekvenserna.