Co-Branding : Ett bra verktyg eller endast upphaussning?

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Företagsekonomiska institutionen

Sammanfattning: Sammanfattning Att inneha ett starkt varumärke är något som de flesta företag strävar efter. Genom brand equity kan företagen mäta sitt eget varumärke i jämförelse med sina konkurrenter. Det finns många olika tillvägagångssätt för att stärka sitt varumärke och co-branding är ett utav dessa. Den här uppsatsen hade i syfte att härleda hur det kommer sig att co-branding är ett så vanligt förekommande förfarande, fastän majoriteten tenderar att misslyckas. Co-branding definieras som när två eller flera varumärken går ihop och lanserar en gemensam produkt. Då majoriteten utav de teorier som finns angående varumärkesallianser, som co-branding heter på svenska, handlar om hur man bör göra för att lyckas var vi tvungna att, i den här uppsatsen, utgå ifrån följande för att sedan kunna återföra det ur vårt perspektiv, det vill säga ur ett misslyckandeperspektiv. För att besvara våra forskningsfrågor nyttjade vi litteratur, som fanns till vårt förfogande, innehållande teorier inom området som utvecklats av ledande forskare såsom David Aaker och Martin Lindström. Följande, i kombination med den information som vi lyckats erhålla genom våra intervjuer med företagen Unilever och Sony-Ericsson, finner vi att uppsatsens frågeställning besvarats och syftet uppnåtts. Efter att ha studerat teorierna, i samband med det empiriska samlade materialet, har vi kommit fram till slutsatsen att en dålig förundersökning, i kombination med produkter som inte kan erbjuda ett högre värde för kunderna samt ett bristande kapital är de kritiska faktorer som oftast ligger bakom ett misslyckande. Men även att företagen inte upplever att risken, för ett misslyckande, verkligen är så hög som statistiken i själva verket uppvisar.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)