Barkade nävar och proletära spadar: Framställningen av arbetarförfattarna i läromedel för litteraturundervisningen i gymnasieskolan 1945-2008

Sammanfattning: Syftet med följande uppsats är att undersöka hur de svenska arbetarförfattarna ocharbetarlitteraturen har framställts i litteraturhistoriska läromedel från efterkrigstiden. Dethuvudsakliga målet med uppsatsen, och den huvudsakliga frågan, har varit att ta reda på hurförändringen ser ut mellan 1945 och 008. Mer generella förändringstendenser i läromedlenhar tagits i beaktande. I analysen har vi utgått från fyra delfrågeställningar, som rör klass,fenomenets uppkomst, kategoriseringen av arbetarförfattarna och arbetarförfattarnas skillnad irelation till andra författare. När det gäller dessa frågeställningar har vi även tagit avstamp iden teoretiska debatten om arbetarlitteraturen. I analysen har vi begagnat oss av ettdimensionstänkande, vilket har fungerat som ett metodologiskt förståelseverktyg.Analysen visar att de tidigare arbetarförfattarna och lyrikgenren successivt försvinner urframställningarna och att fenomenets sociopolitiska rötter och uppkomst blir mindreuppmärksammade. Arbetarförfattarna tenderar också att allt oftare bäddas in i en merövergripande framställning om Sveriges utveckling, och fenomenet tenderar att uppgå i, ochbeskrivas i samband med, större kulturella processer, som demokratisering och urbanisering.Under decenniernas lopp blir det allt vanligare att man kontrasterar arbetarförfattare motmodernister istället för borgerliga skildrare, som tidigare. I några avseenden har vi funnit attklassaspekten av fenomenet tonats ned, och man har istället framförallt lagt vikt vid detautodidaktiska draget hos arbetarförfattarna. Efter genomförd analys har vi pekat på vikten avatt läraren uppmärksammar läroböckers form och perspektiv för att få en allsidig bild avlitteraturhistorien och inte blint förlitar sig på framställningarna, som ofta innehållerpedagogiska förenklingar.