För komplicerat för sitt eget bästa? - En studie av den utvidgade fåmansföretagsdefinitionen utifrån den skatterättsliga legalitetsprincipen.

Sammanfattning: Den komplicerade utvidgade fåmansföretagsdefinitionen i 57 kap. 3 § har under 2018 ändrats för första gången sedan 2002. Lagändringen skedde till följd av HFD 2017 ref. 1 och sätter den senaste punkten för den följetongen som varit den utvidgade fåmansföretagsdefintionen sedan 1990. Den utvidgade fåmansföretagsdefintionen medför att större delägarstyrda bolag där verksamheten bedrivs gemensamt träffas av de allmänna fåmansföretagsreglerna i syfte att förhindra arbetsinkomster till kapitalinkomster. I de större delägarstyrda företagen finns oftast ett kvalifikationskrav för att få träda in som delägare och oftast är dessa delägare högavlönade. För att principen ”skatt efter förmåga” ska upprätthållas är det därför viktigt att även företag antalet delägare är många omfattas av regelverket eftersom dessa annars skulle få en otillbörlig skattelättnad gentemot delägare i andra mindre bolag där delägarna, precis som i de stora delägarstyrda bolagen, är verksamma i betydande omfattning. Justeringen av 57 kap. 3 § medför att den utvidgade fåmansföretagsdefintionen utvidgas ytterligare jämfört med tidigare till att täcka in mer avancerade bolagsstrukturer som medvetet eller omedvetet kringgår 57 kap. 3 § och därmed slipper de verksamma delägarna också beskattas i enlighet med 57 kap. Frågan är om ändringen uppfyller sitt syfte och huruvida lagstiftningen är godtagbar ur legalistisk synvinkel. Min slutsats är att lagstiftningen förvisso inte är perfekt, men att den vid en prövning i domstol borde kunna gå att tillämpa på ett sätt som är tillfredsställande utifrån en legalistisk synvinkel och därmed upprätthålla systemets legitimitet.