Undersökning av rutiner för allmän anestesi av brakycefala hundar med luftvägsproblem : en jämförelse mellan svenska djursjukhus

Sammanfattning: Brakycefala raser blir allt mer populära men deras anatomi kräver stora kunskaper från operationspersonalen för att minimera riskerna för komplikationer under operation. En bristande tillgång till vetenskaplig litteratur inom området lägger ett stort ansvar på djursjukskötaren att anpassa den perioperativa omvårdnaden för en brakycefal patient. Syftet med kandidatarbetet är att undersöka och jämföra sövningsrutinerna för brakycefala hundar med luftvägsproblem på olika kliniker i Sverige, från ankomst till kliniken till dess att patienten är vaken efter narkosen. En jämförelse mellan sövningsrutinerna för en brakycefal hund med luftvägsproblem och en hund utan luftvägsproblem görs i arbetet. Även en jämförelse mellan fem svenska djursjukhus sövningsrutiner för brakycefala hundar med luftvägsproblem och litteraturens rekommendationer har genomförts. En telefonintervju utfördes med fem legitimerade djursjukskötare som arbetade på eller ansvarade för operationsavdelningen på sin arbetsplats. Intervjun innehöll 42 frågor. Frågorna gällde djursjukhusets rutiner för sövning av en brakycefal hund med luftvägsproblem och sövningsrutinerna för en hund utan luftvägsproblem. Litteraturstudien påvisade att brakycefala hundar med luftvägsproblem kräver en större perioperativ omvårdnad. En lugn miljö, preoxigenering, snabb induktion, snabb intubering, specifik placering under uppvaknandet och en försenad extubering var de viktigaste rekommendationerna från litteraturen. Resultatet visade att kliniker gjorde vissa skillnader i sövningsrutinerna för en brakycefal hund med luftvägsproblem och en hund utan luftvägsproblem. De största skillnaderna i rutinerna mellan en brakycefal hund med luftvägsproblem och en hund utan luftvägsproblem påvisades vara vid preoperativ djurägarinformation, val av läkemedel, preoxygeneringstid och postoperativ omvårdnad. Det var få skillnader på sövningsrutinerna för brakycefala hundar med luftvägsproblem mellan de olika klinikerna som intervjuades, bara val av läkemedel och preoxygeneringstid skilde mellan dem. Det kunde påvisas liknelser i rutinerna för omvårdnaden av brakycefala hundar med luftvägsproblem mellan de fem intervjuade klinikerna och den vetenskapliga litteraturen. Det fanns dock inte ett samband vid val av läkemedel, varken mellan de olika klinikerna eller i jämförelse med litteraturen. Fler studier inom ämnet önskas för att hitta en optimal sövningsrutin för brakycefala patienter.