Spermieutveckling hos tamkatt : Ålder för det första uppträdandet av färdiga spermier i testiklarna under testikelutvecklingen samt immunohistokemi med GATA-4-antikroppar som potentiellt hjälpmedel vid spermieutvecklingsstudier

Sammanfattning: Syftet med detta arbete har varit att dels undersöka vid vilken ålder färdiga spermier börjar ses i sädeskanalerna i testiklarna hos hankatter och dels undersöka om immunohistokemi med GATA-4-antikroppar kan användas som hjälpmedel för att särskilja på olika celltyper i sädesepitelet vid spermieutvecklingsstudier hos katt. För att besvara den första frågeställningen undersöktes H&E-färgade testikelpreparat från 46 normalkastrerade hankatter med en ålder på mellan 2,5 månader och 5 år. Undersökningen gjordes med hjälp av ett ljusmikroskop med 100-1000 gångers förstoring. Spermieförekomst observerades hos 0/3 katter som var yngre än 5 månader, 2/4 katter som var 5 – 5,5 månader gamla, 7/7 katter som var 6 – 6,5 månader gamla, 6/8 katter som var 7 månader gamla och 23/24 katter som var 8 månader eller äldre. Slutsatsen i denna studie var att det finns en individuell variation för när spermier börjar ses i testiklarna hos hankatter men generellt börjar inte spermier dyka upp förrän tidigast när hankatterna uppnått 5 månaders ålder och vid 8 månaders ålder har generellt alla hankatter spermier. För att besvara den andra frågeställningen genomfördes GATA-4-immunohistokemi på paraffininbäddade testikelpreparat från 21 normalkastrerade hankatter med en ålder på mellan 4,5 månader och 5 år. Som detektionsmetod användes ett avidin-biotin immunoperoxidassystem med DAB som kromogen. Som negativ kontroll användes dels normal get-IgG och dels PBS. Preparaten undersöktes med hjälp av ett ljusmikroskop med 100-1000 gångers förstoring. I både GATA-4-glasen och get-IgG-kontrollerna sågs ett genomgående problem med mycket bakgrundsfärgning. PBS-kontrollerna var däremot alla helt negativa. Hos samtliga katter med spermatider sågs i GATA-4-glasen, men inte i någon av de negativa kontrollerna, en positiv reaktion i både de runda och de elongerade spermatiderna. Den positiva färgningen – vilken bedömdes representera en färgning av akrosomen – varierade i styrka dels inom och dels mellan de olika preparaten. I de områden där en stark akrosomfärgning observerades var det väldigt lätt att dels identifiera spermatiderna och dels se i vilket stadium av spermiogenesen dessa befann sig. I de områden där endast en svag färgning av akrosomerna observerades drunknade däremot dessa signaler i bakgrundsfärgningen och akrosomfärgningen var därför inte till någon större hjälp för att identifiera spermatiderna. De övriga typerna av könsceller – spermatogonier, spermatocyter och spermier – var alla negativa. Sertolicellerna var negativa hos alla katter utom en; de negativa Sertolicellerna bedömdes som ett troligtvis falskt negativt resultat. Slutsatsen i denna studie var att GATA-4-immunohistokemi har potential för att underlätta särskiljandet mellan olika celltyper i sädesepitelet men att det finns en rad problem som först måste åtgärdas innan det kan användas som ett effektivt hjälpmedel. Problemen med den kraftiga bakgrundsfärgningen och de negativa kontrollerna som inte är negativa måste lösas. Det vore också önskvärt om det gick att få ett jämnare resultat av akrosomfärgningen. Om det dessutom går att få en positiv färgning av Sertolicellerna skulle användbarheten av GATA-4- immunohistokemi som redskap öka ytterligare.