Tränarrollen i ridsporten : kompetensbehov och utbildningsgång

Sammanfattning: Tränare är idag framför allt skickliga på att rida och undervisa ryttare i ridning. I denna studie framkommer flera kompetensområden som efterfrågas av ryttare hos tränare. För att ridsporten och tävlingsverksamheten i Sverige ska fortsätta utvecklas är det en fördel om de utbildningar som kan leda fram till en tränarroll överensstämmer innehållsmässigt med vad ryttare efterfrågar hos sin tränare. Syftet med studien var att kartlägga tränares yrkeskompetens från utbildning, samt ställa det i relation till marknadens behov av kunskap från tränarkåren utifrån befintlig forskning. Vilket leder till frågeställningarna: Hur ser kompetensbehovet hos tränare ut, utifrån befintlig forskning inom området? Och vilket innehåll finns i de utbildningar som idag kan leda fram till en tränarroll? Via befintlig forskning och litteratur samt personlig kommunikation via telefonsamtal har resultatet i denna litteraturstudie framställts. Berörda områden innefattar pedagogik, coaching och ridundervisning, hästutbildning och innehåll i utbildningarna som kan leda fram till en tränarroll. I resultatet syns en koppling mellan flera av de tidigare studierna gällande efterfrågad kompetens hos tränare och nya metoder att undervisa ryttare, där pedagogik och hästkunskap är eftertraktade ämnen. Efterfrågan av coaching som metod i ridundervisningen är framträdande genom flera studier. Ryttare önskar mer tid att diskutera ridning och hästvälfärd med sin tränare. Att ha en dialog mellan tränare, ryttare och häst anses viktigt. Vidare förväntas tränare även ha en rad andra kunskaper, bland annat om idrottspsykologi och mental träning. Utbildningarna som kan leda fram till tränarrollen är idag delvis lika varandra i avseende om vilka ämnen de innehåller. Tränarutbildningen och Hippologprogrammet innehåller båda kurser som omfattar pedagogik, hästkunskap och företagsekonomi samt andra ämnen inriktade mot hästverksamhet vilka motsvarar kompetensområden ryttare efterfrågar hos tränare. Slutsatsen är att utbildningarna till stor del möter ryttares efterfrågan av kompetens hos tränare. Tränarutbildningen och Hippologprogrammet innehåller ett varierat utbud av kurser vilka innefattar bland annat pedagogik som är den mest efterfrågade kompetensen hos tränare av ryttare, följt av hästkunskap som även det är en efterfrågad kompetens. I vilken omfattning hästkunskap är efterfrågat är inte lika tydligt som efterfrågan av pedagogisk kunskap, vilket kan vara ett område att forska vidare på. Det coachande förhållningssättet börjar växa fram i ridsporten och lika så i utbildningarna som kan leda fram till tränarrollen. Enstaka kurser och föreläsningar i coachning ingår i utbildningarna men kan i framtiden eventuellt behöva ökas i omfattning i takt med att undervisningsmetoderna i ridsporten utvecklas. Vidare forskning om relationen mellan tränare, ryttare och häst behövs för att utveckla undervisningsmetoderna och utbildningarna vidare.