Talerättsklausuler i licensavtal - Civil- och processrättsliga effekter av överenskommelser om licenstagares talerätt i intrångsmål

Sammanfattning: Det är vanligt att parter till ett licensavtal kommer överens om vilken part som ska vara ansvarig för att skydda licensobjektet mot intrång. I samband med det inför parterna ofta en klausul i licensavtalet som föreskriver begränsningar i licenstagarens rätt att föra intrångstalan. Syftet med uppsatsen har varit att undersöka vad parter till ett licensavtal bör beakta vid införandet av en klausul som begränsar licenstagarens rätt att föra intrångstalan. Med hjälp av den rättsdogmatiska metoden har uppsatsen besvarat om domstolen kommer att avvisa alternativt ogilla en intrångstalan som licenstagaren för i strid med avtalet. Slutsatsen är att en licenstagares intrångstalan väckt i strid med avtalet kommer att avvisa av domstolen om licensobjektet är ett varumärke. Är licensobjektet ett patent kommer domstolen varken att avvisa talan eller ogilla målet på grund av avtalsvillkoret. Det finns lagstöd i 10 kap. 2 § varumärkeslagen (2010:1877) för parterna till en varumärkeslicens att avtala om begränsningar i licenstagarens talerätt vid intrångsmål. Uppfyller licenstagaren inte förutsättningarna i klausulen kommer domstolen att avvisa intrångstalan utan att utföra en sakprövning. Att licenstagaren inte får sin sak prövad innebär en inskränkning av dennes rätt till domstolsprövning, vilken säkerställs genom artikel 6(1) Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Inskränkningen bör dock vara tillåten eftersom licenstagaren kan rikta ett anspråk gentemot licensgivaren på grund av avtalsbrott om denne förhåller sig passiv till ett intrång i varumärket. Det föreligger inget lagstöd i patentlagen (1967:837) för parter att avtala om licenstagarens talerätt. Mot bakgrund av principen om processuella avtals ogiltighet, bör en klausul som begränsar licenstagarens talerätt inte få processuell verkan. Avtalsvillkoret bör därutöver inte ges den civilrättsliga verkan att domstolen ogillar intrångstalan under sakprövningen. Klausulen kan nämligen inte anses utgöra en begränsning av ensamrätten som upplåtits till licenstagaren. Vidare bör villkoret inte bedömas utgöra en privat norm som har företräde framför de lagstadgade rekvisiten i intrångsreglerna.