En pandemis påverkan på religionsundervisningen : En kvalitativ studie om coronapandemins påverkan på lärares undervisningsmöjligheter

Detta är en Kandidat-uppsats från Karlstads universitet/Institutionen för samhälls- och kulturvetenskap (from 2013)

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats har varit att undersöka och ge förståelse för hur religionslärare upplever attundervisa i ämnet religionskunskap digitalt på gymnasienivå, i ljus av att en pandemi har tvingat störredelen av gymnasieskolformen till digital undervisning. Totalt åtta observationer kring digitalreligionsundervisning och över fem timmars intervjuer fördelat på sju olika religionslärare utgör grundenför studien, som pekar mot att lärare upplever varierad problematik och större utmaningar kring digitalreligionsundervisning än möjligheter. Samtliga lärarintervjuer betonar att dom föredrar den fysiskaundervisningen framför den digital. Majoriteten har negativa kopplingar och känslor kring digitalundervisning, och upplever att det behövs mer stöttning från högre instanser. Den digitala undervisningenhar krävt utökat administrativt arbete för lärarna, vilket leder till känslor av försämrade arbetsförhållanden.Lärarna belyser hur digital undervisning kräver mer av dom både personligen och professionellt, ochflertalet lyfter lärarnas behov av digital kompetens. Två områden beskrivs som synnerligen problematiska.Det första är att religiösa föremål, teman och platser inte nödvändigtvis får samma effekt ochgenomslagskraft i ett digitalt format där flera sinnen försvinner och upplevelsen kan kännas platt. Detandra är att det så viktiga samtalet - ämnets kärna - blir svårare att genomföra kontrollerat och personligtvia skärmar, tekniska problem med mera. Diskussionen haltar och intimt kopplade frågor som etik, moraloch tro blir svårare att skapa ett tryggt och pedagogiskt rum för. Men lärare belyser även att det finnspositiva aspekter, så som att mindre elevgrupper kan fungera bättre digitalt. Det upplevs att vissa mindreelevgrupper jobbar bättre och mer kooperativt på distans, men att större grupper och klassrum fungerarsämre. Lärarna lyfter även att övergången till digital undervisning har fått lärarna att tänka igenom och blimer noggrann med sin undervisning; endast det viktigaste tas upp och lektionsplaneringen blir konkret.Även nya former av uppföljning, översikt och digitala kvitton på elevernas arbete har gjort det lättare attfölja elevernas utveckling, samt gett bättre underlag för betygssättning. Sist men inte minst har lärarna avnöd behövt lära sig digitala verktyg, så som att spela in sig själva och att jobba med video, bild och ljudpå andra sätt än tidigare.Studiens slutsats är att den digitala undervisningen, som den ser ut idag, blir framtvingad på ett sätt somgör att den inte når upp till samma kvalitetskrav och standard som undervisningen i det fysiskaklassrummet. Kunskapsutvecklingen är inte lika god och eleverna får inte samma möjligheter tillpedagogiskt stöd. Digital undervisning kopplar inte in lika många sinnen och det sociala är svårare, vilketockså gör att det är svårare att få fram kunskapen till eleverna. Studien belyser lärarnas upplevda situationoch ökar kunskap om hur religionsämnet undervisas under en pandemi, men det kvarstår viktig forskningkring hur eleverna själva upplever digitala distansstudier. Lärarnas egna upplevelser är dock att digitalundervisning idag påverkar att elevernas kunskaper inom ämnet blir betydligt mindre. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)