5 § 2 p. PreskL - Borgenärens bevisbörda för preskriptionsavbrott

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Preskription innebär ett utsläckande av möjligheten att med rättsliga medel utkräva prestation enligt avtal. Reglerna om allmän preskription i den svenska rätten finns i Preskriptionslag (1981:130). Enligt denna är preskriptionstiden generellt 10 år. Preskriptionstiden kan dock förlängas genom så kallade preskriptionsavbrott, vilka kan åstadkommas av både borgenär och gäldenär. Borgenären kan väcka talan mot gäldenären vid domstol, eller vidta en motsvarande handling hos annan exekutiv myndighet, genom skiljeförfarande eller förhandling om offentligt ackord. Borgenären kan även tillställa gäldenären ett skriftligt krav eller erinran om skulden. För att ett krav skall ha preskriptionsbrytande verkan krävs att det kommit gäldenären tillhanda. Bevisbördan för att så har skett åvilar borgenären. Krav som sänds med rekommenderad försändelse bör förses med mottagningsbevis. En enstaka försändelse med reguljär post är ej tillräckligt för att beviskravet skall anses vara styrkt då enskilt brev kan förkomma i posthanteringen, men minst fem brev som har sänts till gäldenärens folkbokföringsadress under preskriptionstiden anses vara tillräckligt. Gäldenären kan invända att särskild omständighet ligger tll grund för att brev till folkbokföringsadressen ej kommit gäldenären tillhanda. Då krävs ytterligare bevisning från borgenärens sida för att styrka att brev kommit gäldenären tillhanda med preskriptionsbrytande verkan. PreskL:s preskriptionsavbrottregler innebär i praktiken att en fordran kan hållas vid liv längre än gäldenären själv är det. Det är tveksamt om preskription i ljuset av nuvarande reglering ens kan sägas existera. Reglerna om preskriptionsavbrott har kritiserats för att bidra till att gäldenärer blir evighetsskuldsatta. Ett alternativ till den nuvarande preskriptionsregleringen är så kallad absolut preskription. Absolut preskription innebär att det finns en yttersta tidgräns för fordringar, efter vilken fordran ej längre är krävbar. I dagsläget anses det dock tillräckligt att genom eventuella ändringar i nuvarande lagstiftning förhindra evighetsskuldsättning.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)