Effekter av bisfenol A på råttors ovarier

Sammanfattning: Bisfenol A (BPA) är en är vanligt förekommande kemikalie i vår närmiljö, som bland annat används i plastflaskor, matbehållare, tandfyllningsmaterial, läskburkar, konservburkar, vattenrör och kopieringspapper. BPA är en hormonellt aktiv substans med bland annat östrogena egenskaper och har i flera experimentella studier rapporterats orsaka negativa hälsoeffekter. Ett område som väckt särskilt intresse är dess inverkan på reproduktionsorganen då reproduktionsstörningar och infertilitet är ett hälsoproblem som finns spritt världen över. Då allt fler studier rapporterade negativa effekter av BPA sänkte den Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (European Food Safety Authority, EFSA) gränsen för dagens tolerabla dagliga intag (TDI) från 50 mikrogram per kilo kroppsvikt per dag (μg/kg/d) till ett preliminärt TDI på 4 μg/kg/d. Det förekommer dock en diskussion kring huruvida BPA följer en icke-monoton dos-responskurva och har skadliga effekter i lägre doser än vad man tidigare trott. Detta har fått delar av forskarvärlden att ifrågasätta dagens nya TDI för BPA. Syftet med denna studie var att undersöka om låga doser BPA under utvecklingen orsakar effekter på morfologin i ovarier från vuxna honliga råttor, som modell för människa, efter exponering under fostertid samt neonatal period. Dräktiga råttor exponerades för olika doser av BPA (0,5 μg/kg/d, 50 μg/kg/d och kontrollgruppen fick vatten innehållande 1 % etanol) via dricksvattnet från dräktighetsdag 3,5 till postnataldag 22. På så vis exponerades honlig avkomma via placenta in utero samt via laktation. Totalt analyserades ovarier från 27 honliga råttungar, varav 8 exponerades för lägre dos, 8 för högre dos samt 11 för kontroll. Råttungarna hölls till vuxen ålder och avlivandes 52 veckor gamla, då de befann sig i diöstrus. Efter avlivning dissekerades ovarier fram. Ovarierna vägdes och bedömdes histopatologiskt. Skillnader mellan varje dosgrupp och kontrollgruppen analyserades med ANOVA och parvisa jämförelser utfördes med t-test. Resultaten i denna studie visade att exponering för BPA under tidig utveckling leder till en ökad ovarievikt hos råttor exponerade för 50 μg/kg/d (p <0,05). Inga signifikanta skillnader kunde ses mellan de exponerade grupperna och kontrollgruppen avseende antalet antrala folliklar, corpora lutea (CL), atretiska folliklar eller förekomst av multioocyter i folliklar. Då ingen övrig skillnad i ovarierna kunnat påvisas i denna studie är det svårt att förklara vad viktökningen kan bero på. Man kan spekulera i att det skulle kunna ha orsakats av skillnad i CL-storlek eller skillnader i övriga follikelstadier. Då detta endast är en inledande studie av dessa ovarier föreslås att dessa parametrar är något som undersöks vidare i framtida utvärdering av ovarierna. Att inga signifikanta skillnader kunnat påvisas avseende morfologiska variabler kan dock också vara på grund av för låg power i studien. Dessa resultat skiljer sig från vad andra studier inom detta område kommit fram till. För att med säkerhet kunna uttala sig om eventuella morfologiska effekter av BPA på råttors ovarier krävs att fler studier utförs på området och att dessa är mer standardiserade.