Urininkontinens hos tik efter kastration

Sammanfattning: Urininkontinens innebär en ofrivillig förlust av urin genom urinröret. Den vanligaste orsaken är urethral sphincter mechanism incompetence (USMI) och innebär att sfinktern i urinröret är försvagad. Upp till 20 % av de kastrerade tikarna blir inkontinenta, vanligtvis 3-5 år efter kastration. Det urethrala sfinktertrycket sjunker alltid hos tikarna efter ingreppet, men först när trycket hamnar under en viss nivå blir tiken inkontinent. Det är fortfarande inte klarlagt varför trycket sjunker och tiken blir inkontinent. Det finns dock flera olika hypoteser kring varför urininkontinensbesvären uppkommer. Östrogenbrist och förändringar i den glatta muskelsammansättningen i de nedre urinvägarna är exempel på möjliga anledningar. Ökade nivåer av LH och FSH i plasma kan också vara en bidragande faktor till USMI. Vissa hundar är mer predisponerade än andra, där faktorer som ras, storlek och övervikt har betydelse. Boxer och weimaraner är två av de hundraser som drabbas oftare än övriga. Behandling för inkontinens finns och är i de flesta fall framgångsrik. Det preparat som används i första hand är Propaline®. Det är en alfa-adrenerg agonist som genom stimulering av den glatta muskulaturen kan höja det urethrala sfinktertrycket med upp till 50 %. Två tredjedelar av de tikar som behandlas med Propaline® blir fria från sin inkontinens. I andra hand används det hormonbaserade läkemedlet Incurin®. Det innehåller östriol och ökar känsligheten på de alfa-adrenerga receptorerna vilket leder till ökat urethralt sfinktertryck. Användning av detta preparat har inte visat lika bra resultat som Propaline®, och drygt hälften av tikarna blir hjälpta. Medicinsk behandling är förstahandsalternativet, men ger inte det resultat finns kirurgiska alternativ. Denna litteraturstudie inriktar sig på att besvara frågeställningen om varför urininkontinens hos kastrerade tikar uppkommer samt vilka behandlingar som finns att tillgå. Hormonell obalans som stör urinblåsans och urinrörets naturliga funktioner är den mest troliga orsaken till uppkomsten. De flesta forskare är överens om att flertalet faktorer påverkar uppkomsten av urininkontinens efter kastration och det är svårt att identifiera enbart en orsak till problemet. Veterinärer har ett ansvar att informera djurägare om de risker och biverkningar en kastration medför. Ingreppet kan nämligen medföra en försämrad relation mellan förare och hund om tiken blir inkontinent och ingen behandling skulle hjälpa. Beroende på vilken hundtyp som ska kastreras kan veterinären informera om predisponerande faktorer som ökar risken för uppkomst av USMI. Mer forskning och fler studier på området bör genomföras för att få en bättre förståelse kring uppkomsten av urininkontinens hos tikar efter kastration.