Psykoterapeuters upplevelser och erfarenheter av att bedöma suicidrisk hos patienter

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Ersta Sköndal högskola/S:t Lukas utbildningsinstitut

Sammanfattning:

Inledning: Psykisk ohälsa och missbruksproblem utgör betydande riskfaktorer för suicid i vårt samhälle. Psykoterapeuters erfarenheter och upplevelser kring att bedöma suicidrisk hos patienter är ett viktigt bidrag för överlevnad och till vidare forskning för att minska antalet självmord.

Syftet var att få ta del av ett antal psykoterapeuters upplevelser kring att bedöma suicidrisk hos patienter.

Frågeställningarna fokuserade på terapeuternas upplevelser av att i mötet med patienter bedöma risken för suicid och vilka faktorer som enligt deras erfarenheter påverkat deras upplevelser.

Metod: Datainsamling gjordes genom intervjuer med sex psykoterapeuter. Studien hade en induktiv kvalitativ forskningsansats och tillämpade en tematisk analysmetod.

Resultat: Studien visar att själva samtalet och etablerandet av allians med patienten är avgörande för bedömningsarbetet. Patientens upplevelser av meningslöshet och tomhet ses som främsta riskfaktorer, liksom missbruk. Gränsen mellan psykoterapi och psykiatri upplevs ibland som otydlig, vilket kan påverka de terapeutiska ramarna. Familj och närstående beskrivs som en alltför outnyttjad resurs. Oro för att göra en felaktig bedömning, tvivel på den egna kompetensen, oro att bli ifrågasatt och granskad är personliga upplevelser som terapeuterna beskriver. Handledning och kollegialt erfarenhetsutbyte upplevs som främsta stödet i arbetet.

Diskussion: Resultatet visar att terapeuterna upplever suicidriskbedömning som en viktig del i patientarbetet. Möjligt att bedöma är graden av suicidalitet hos patienten. Att kunna förutsäga ett faktiskt självmord är omöjligt.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)