Allokera mera : En studie om sambandet mellan aktiebolagens skuldsättningsgrad och deras allokering till goodwill vid rörelseförvärv

Sammanfattning: Syfte: IFRS 3 som infördes 2005 reglerar hur rörelseförvärv ska redovisas och föreskriver att materiella och immateriella tillgångar ska identifieras och redovisas separat. Det övervärde som återstår av köpeskillingen benämns goodwill. Immateriella tillgångar skrivs av årligen medan goodwill skrivs ned då en försämring av värdet skett vilket innebär att det kan vara mer fördelaktigt att allokera en större andel av köpeskillingen till goodwill. Studiens syfte är att undersöka hur köpeskillingen allokeras vid rörelseförvärv och utreda om det finns ett samband mellan ett företags skuldsättningsgrad och hur stor andel av köpeskillingen som allokeras till goodwill vid rörelseförvärv. Avsikten är att undersöka om företag med en hög skuldsättningsgrad väljer redovisningsmetoder som påverkar resultatet positivt.  Metod: Studien omfattar de bolag noterade på NASDAQ OMX Stockholms Large- och Mid Cap-lista som har genomfört rörelseförvärv under 2010. Metoden är kvantitativ. Efter insamling av data från årsredovisningar utfördes en regressionsanalys för att undersöka det eventuella sambandet mellan skuldsättningsgrad och allokering till goodwill.  Slutsatser: Studien visar att hälften av köpeskillingen allokeras till goodwill vid det genomsnittliga rörelseförvärvet. Den minsta andelen av köpeskillingen utgörs av netto materiella tillgångar vilket innebär att de största tillgångarna vid rörelseförvärv utgörs av immateriella tillgångar och goodwill. Studien visar även att företag inte allokerar en större andel av köpeskillingen till goodwill ju högre skuldsättningsgraden är. Således kan studien inte bevisa att företag med en hög skuldsättningsgrad väljer redovisningsmetoder som påverkar resultatet positivt